Tjuvarna (1996)

André Téchinés Tjuvarna (Les Voleurs) är en film som på gott och ont upplevs som en roman. Förtjänsten ligger i kapitelindelningen där varje nytt kapitel, inklusive en prolog och en epilog, ger oss mer kunskap om karaktärer och händelseförlopp. Varje kapitel är berättat utifrån en karaktärs synvinkel och just dessa ständiga perspektivskiften är mycket litterära till sin karaktär.

Genren är kriminaldrama och de viktiga karaktärerna är fem till antalet. Deras inbördes relationer är komplexa och när man skissar fram hur karaktärer och sidokaraktärer interagerar får man fram ett begränsat men tätt spindelnät.

Det är två syskonpar som står i händelsernas centrum. Först bröderna som valde olika vägar i livet; Alex (Daniel Auteuil) blev polis medan Ivan (Didier Bezace) blev kriminell. Sedan de betydligt yngre syskonen Fontana, bror och syster: stöldgeniet Jimmy (Benoît Magimel) är Ivans viktigaste underhuggare och den misslyckade snattaren Juliette (Laurence Côte) blir Alex älskare samtidigt som hon mot sin vilja involveras i Ivans skumma affärer. Den femte karaktären är universitetsläraren Marie (Catherine Deneuve) som har en lesbisk relation med Juliette. Dessutom finns en sjätte och mer marginell karaktär i Ivans son Justin (Julien Rivière).

Lager efter lager öppnas för oss och det finns en viss laddning i hur detta sker. Några av karaktärerna tillhör tjuvarna, en tillhör polisen, någon står mittemellan och en står utanför allt. I den processen tas dock några av romankonstens avigsidor med upp på filmduken. Det kan handla om ett hastigt uppkommet sidospår som stör rytmen i berättandet samt en svårighet att hitta ett passande avslut, vilket gör filmen några minuter för lång.

Det är i mångt och mycket Daniel Auteuils film. Han är så perfekt som den cyniskt pessimistiske polisen som lever sitt ensamma liv med en orubbad tro på att enkla tjänster och gentjänster kommer att leda honom till framgång. Hans Alex är tillräckligt oberäknelig för att ingjuta respekt i de kriminella, men också svag nog att låta sitt liv påverkas av den unga Juliette, förtjänsfullt gestaltad av Côte. Därutöver är jag också grymt imponerad av Magimels talang och belåten över att Deneuve får göra en seriös roll utan att det känns konstigt.

Tjuvarna moraliserar inte över vad som är rätt och fel, utan ger oss istället en filosofisk tankeställare. Man kan vara ond men göra gott och man kan vara god men göra onda saker. Är det en persons handlingar eller attityder som avgör hur vi bedömer en medmänniskas värde? Betyg: 7.