Shimmering neon lights
And at the fall of night
The city is made of light
Kraftwerks musik har inget med filmen att göra, men dessa fyra textrader beskriver så väl delar av den stämning som filmen har och som även den svenska "titelsättaren" har uppfattat. Det är alltid natt och stadens ljus lyser upp bilderna som ackompanjeras av ett ljudspår på väg in i ett Massive Attack-inspirerat urbant landskap signerat Roel A. García och Frankie Chan.
Helgon i neon är nära släkt med Chungking Express, men här handlar det om två kriminella män istället för två poliser. Det är yrkesmördaren Wong (Leon Lai) som helst vill sluta mörda och det är den stumme He Zhiwu (Takeshi Kaneshiro) som bryter sig in i olika affärsverksamheter på nätterna för att jobba och tvinga andra människor att vara hans försökspersoner. En utav dessa scener (i ett slakteri) är det roligaste jag sett sedan World of Warcraft-parodin i South Park (Make Love, Not Warcraft).
Det finns oerhört mycket mer att säga om själva berättelsen, dess ingredienser och morbida underlighet, men jag väljer att låta er upptäcka detta själv. Filmen blandar i alla fall banala gangsterstereotyper med rar uppfinningsrikedom. Wong Kar-Wai använder sig också i vanlig ordning av berättarröstens övergripande funktion; karaktärerna får själva förklara delar av sina liv och livsbeslut.
Betoningen ligger på bilderna. Christopher Doyle och Kar-Wai experimenterar med vidvinkelobjektiv, extremt skeva perspektiv och bryter friskt mot klippningens oskrivna regler. Resultatet blir en hysteriskt snygg film, en visuell virvelvind som både får håret att resa sig på armarna och den ärrade filmälskaren att sucka ljudligt. I Chungking Express hölls en hög jämn nivå, medan Helgon i neon har högre toppar men också fler dalar, fler partier som håller markant lägre klass. Det sistnämnda bör dock inte vara något större hinder för den som är ute efter en unik filmupplevelse. Betyg: 7.
No comments:
Post a Comment