The Mother (2003)

Roger Michells The Mother är en ärlig och besvärande film som går rakt på sak utan krusiduller. I centrum står May (Anne Reid, född 1935). Hon är snart 70 och lever ihop med Toots (Peter Vaughan), en krävande, gnällande gammal man. När han dör kommer det som en lättnad och hon flyttar in hos sonen Bobby (Steven Mackintosh). Snart börjar hon även att umgås mer med dottern Paula (Cathryn Bradshaw). Det märks att hon har försummat sin familj tidigare. Barnbarnen känner inte igen henne och hon är inte så nära sina barn som hon kanske borde ha varit.

Makens död skapar ett emotionellt hål i May, ett hål som hon fyller med Paulas pojkvän Darren (Daniel Craig). Det är en förbjuden relation och spelet mellan mor, dotter och Darren blir verkligen ansträngt. Han väcker liv i den gamla kvinnan och hon väcker liv i gamla drömmar, börjar se världen och bejakar sina konstnärliga talanger. Men innerst inne vet nog båda två att det de gör är fel och att deras snedsteg kommer få obehagliga konsekvenser…

Mays klädval ska spegla hennes inre känslor, men blir bara övertydligt. Först är hon designad som en äkta tant, en tantig tant, den tantigaste av alla tantiga tanter. Sedan, när hon lever ut sina lustar och frigörelsens vingar fästs på henne rygg, klär hon sig propert, stilrent, icke-tantigt. Som en innetant i Amelia ungefär.

Detta ger filmen en medvetet konstruerad sida, något som återkommer i flera scener under filmens sista halvtimme. Manusförfattaren Hanif Kureishi får ta på sig en stor av skulden när dramatiken går från autenticitet till märkbar konstruktion, ett vägval som passar innehållet illa.

Fast den största anledningen till att en så pass välspelad film som The Mother inte når upp till de höga betygen är May. Hon är en mycket osympatisk huvudkaraktär. Att hon uppenbarligen har levt ett tillknäppt, styrt liv i skuggan av sin kontrollerande make kompenserar inte tillräckligt för övertrampet att stöta på den sårbara dotterns älskare. Alla mina sympatier koncentreras till Paula och det ger slagsida åt dramaturgin.

I och för sig kan man förstå att May faller för mannen som några år senare skulle bli James Bond. Daniel Craig är lysande som 35-årig hantverkarhunk med helskägg, välformade muskler och gnistrande ögon. Ja, man kan förstå den gamla kvinnans lustar utifrån ett köttsligt perspektiv. En snickare som ser ut som Craig får nog räkna med att en och annan ensam gammal dam kommer med oanständiga förslag när saven rinner till. Och allt hade varit så lyckat om han bara inte hade varit dotterns kille. Betyg: 6.