71 fragment (1994)

71 fragment börjar med att odramatiskt visa upp en kort text som berättar att studenten Maximilian B. den 23 december 1993 gick in i en bank och sköt ihjäl tre människor. Han gick sedan ut därifrån och tog sitt liv. Filmens slut är därmed ingen hemlighet.

Originalets titel ger nödvändig information för att förstå filmens struktur och uppbyggnad. 71 Fragmente einer Chronologie des Zufalls blir, i min hemsnickrade översättning, 71 fragment – en slumpens kronologi. Michael Haneke vill undersöka hur slumpens mekanismer verkar. Han vill visa hur den ena obetydliga händelsen efter den andra, fragment efter fragment, hör samman och indirekt eller direkt påverkar förutsättningarna för ett allvarligt brott.

Först verkar allt så planlöst. Handlingen tar sin början några månader tidigare. En nyhetssändning spelas upp. Sedan kommer det små avgränsade och osammanhängande sekvenser. Ofta är det bara en scen och ibland är det bara en enda bild där någon gör något. Sedan blir det en ny dag. Vi har hoppat framåt i tiden: en ny nyhetssändning följs av nya sekvenser. Det finns ett mönster. Några återkommande karaktärer kan urskiljas.

Det är här som Hanekes storhet blir synlig. Med små medel har han lyckats aktivera sin publik. Hjärnorna går på högvarv. Man försöker få fragmenten att hänga ihop. Där något saknas fyller fantasin i. En tänkbar gärningsman utkristalliserar sig efterhand. Övriga karaktärers roller i dramat kan vi än så länge bara spekulera om. Mest gåtfull är en flyktingpojkes irrande tillvaro på gatorna. Vilken roll kommer han att få i slutändan?

Nyhetssändningarna tar upp mycket tid. De är autentiska, fyllda av eländes elände. Det är krig i Bosnien, oroligheter på Haiti och konflikten mellan israeler och palestinier som tilltar i styrka. Nyhetsinslagen talar klarspråk: det är en förskräcklig värld vi lever i.

Haneke använder sig av ett långsamt bildberättande som är lika kraftfullt som det är anemiskt och känslomässigt dränerande. Det finns inte heller någon filmmusik som kan styra oss i någon emotionell riktning.

Emellanåt leker han arga leken med sin publik och testar hur länge han kan låta en scen dröja kvar innan klippet kommer. Det ger bland annat en 2-3 minuter lång scen där en ung man tränar bordtennis mot en bollkanon. Haneke vinner och man skrattar.

71 fragment sänder ut ambivalenta signaler. Å ena sidan är den ett utmärkt exempel på tung, svår och besvärlig filmkonst. Å andra sidan är det en angelägen och berikande film som välkomnar åskådaren och gör henne delaktig. Efteråt stannar upplevelsen kvar. Scener begrundas och fragment fogas samman. Filmen har mot alla odds nått fram. Betyg: 7.