DVD: The Big Bad Swim (2006)

The Big Bad Swim är ett exempel på en bra (inte mer) amerikansk film som får sina visningar på två filmfestivaler, älskas av publiken och sedan inte får biodistribution. Det är så uppenbart att de stora bolagen hellre satsar på säljbar skit än på något bra som de kanske måste kämpa lite mer för att sälja.

Upplägget är originellt: berättelsens sammanfogande länk är en simklass bestående av vuxna människor som av olika anledningar aldrig lärt sig att simma. Vi får följa deras utveckling mot simkunnighet och dessutom hänger vi med tre personer vidare in i det privata livet.

Det är simläraren Noah (Jeff Branson), prototypen för en snygg vattenmänniska. Hans liv är dock inte lika bra som hans utseende och han knaprar piller, går i terapi och vill skaffa hund. Sedan har vi Amy (Paget Brewster), en ung gymnasielärare i matematik som egentligen ser alldeles för bra ut för att vara vanlig dödlig människa. Hon är på väg att separera från sin man (även kollega) och simklassen är hennes försök att skaffa någon ny vän och samtidigt vidga vyerna en smula. Passande nog blir hon kompis med Jordan (Jess Weixler) som jobbar på casino och strippar. Den udda yrkeskombinationen kommer så småningom att sätta vänskapen på prov.

Handlingen spretar lite för mycket. En och annan sidotråd följs aldrig upp och vissa korsningar (i en sån här film ska karaktärernas liv korsas på olika sätt) är alldeles för genomskinliga. Men filmen har ett behagligt flyt och ovan nämnda skådespelartrio är vänliga nog att vara mycket talangfulla. Således har man aldrig tråkigt. Tvärtom skrattar man gott åt de många pinsamma situationer som uppstår. Pinsamheten är filmens unika egenhet.

Debuterande regissören Ishai Setton gör en stabil indiefilm av Daniel Schechters manus. Ibland brister dock kreativiteten och han upprepar sig. Det finns t.ex. två fall av kollageteknik 3a, d.v.s. när man spelar en skön poplåt och samtidigt klipper ihop olika situationer från huvudkaraktärernas liv. Oftast är det ett effektivt sätt att skildra ett pågående förlopp utan att behöva ägna 15 minuter åt saken, men när det upprepas mer än en gång är det bara ett tecken på slappt regiarbete. Den obekväma slutsatsen blir därför att en mer erfaren regissör kanske hade gjort en något bättre film som möjligen kunde ha lockat distributörerna. I den här genren är ju som bekant bra långt ifrån tillräckligt. Betyg: 6.