Det handlar om musikscenen i Manchester från sent 70-tal till tidigt 90-tal. Den rör sig från punk till new wave och stannar slutligen lite för länge i housedimmorna. Band som Sex Pistols, Joy Division, New Order och Happy Mondays hörs och ses. Dramatiserade avsnitt varvas med inklippt dokumentärt material. Och självfallet är det skådespelare som gör de tongivande musikernas roller.
Den naturliga mittpunkten är Tony Wilson (Steve Coogan), musikfantasten och profilen vid lokalkanalen Granada TV. Han brinner för att upptäcka det nya, att fånga framtidens trender genom att hitta de stora talangerna. Med tiden utvecklas musikintresset och skivbolaget Factory Records bildas. Småskaligheten får successivt läggas åt sidan. Och så vidare.
Jag ska inte berätta allt som händer. Det är mycket sex, droger och rock’n’roll. Den dramaturgiska mallen följs någorlunda. Uppgång följs av fall och fallskärm.
Coogan är mycket lyckad som Wilson. Han är förtroendeingivande på det där kultiverade brittiska viset. Hans karaktär hade mycket väl kunnat leda Top Gear (om bilar hade varit hans tekopp). Det är glöd med intelligens. Och som en extra krydda finns det dubbla tilltalet, ett kul metaperspektiv, där Wilson talar direkt till åskådarna och delger oss diverse kuriosa och fakta kring filmen vi ser. Han får oss att skratta och skratta igen.
24 Hour Party People är en ganska ful film, fast på ett snyggt sätt. Ett exempel är de psykedeliskt inspirerade namnskyltarna som simulerar svamprus med begränsad läsbarhet som följd. Där finns också ett foto som skickligt imiterar tidstypiska uttryckssätt med hjälp av en mängd olika filter och digitala effekter. När det ska vara färgglatt pytsar man på med hela färgburken. Det är fult, men passande. Jag köper konceptet.
Behöver man känna till något om musiken i filmen för att gilla den? Nej, men det underlättar säkert om man känner till lite grann om åtminstone några av alla de band som hörs. Upplevelsen står dock inte och faller med det. Det gör den däremot med sin längd. En film av det här slaget får inte vara mycket längre än 90 minuter och det är den ju tyvärr. Trots detta kan jag ändå rekommendera den för alla som vill utöka sin musikallmänbildning och samtidigt ha lite kul en stund. Betyg: 6.
No comments:
Post a Comment