L’Atalante börjar med ett bröllop mellan Jean (Jean Dasté) och Juliette (Dita Parlo). Omgående efter vigseln går de ombord på fartyget L’Atalante där Jean är kapten och bossar över den äldre Jules (Michel Simon) och hans yngre hjälpreda. Ganska snart uppstår äktenskapliga problem då det visar sig att de nyvigda har olika syn på tvätt- och städrutiner. De grälar på väg mot Paris, går i land och ser staden. Juliette fångas av atmosfären och på natten återvänder hon dit igen. Hur kommer Jean att hantera sin hustrus frihetslängtan?
Filmen blandar realism med surrealism. Det realistiska visar hur Jeans arbetare jobbar på båten och hur äktenskapets första dagar långt ifrån är någon smekmånad. Det surrealistiska är Jules, hans många tatueringar, katter och kattungar, samt en imponerande samling av allehanda skrot från världens alla hörn. I en burk förvarar han exempelvis en väns händer, vilket Juliette upplever som skrämmande men också fascinerande. Den mest direkta surrealistiska scenen är annars när Jean dyker under vattnet och där får syn på sin hustru iklädd brudklänning.
Visuellt ligger L’Atalante långt före sin tid och framförallt långt ifrån sin samtids statiska standardfilm. Konstiga kameravinklar, optiska experiment och dubbelexponering är bara några av filmens tillgångar. Vidare finns det ett härligt undervattensfoto och en mycket rapp klippning. Bildmässigt är det således mycket bra.
Karaktärerna är däremot milt ointressanta och särskilt Jean framstår som en slarvigt skriven och dåligt sammansatt person. Jag har väldigt svårt att förstå hans sätt att tänka och agera. Juliette är mer universellt lättillgänglig och Dita Parlos sexiga framtoning lär ha varit en stark inspiration för Madonna när hon arbetade med fotoboken Sex. Michel Simon gör dessutom en strålande insats som den äldre sjömannen, men det räcker inte för mig. Berättelsen är ändå alltför alldaglig och platt för att fånga mitt intresse. L’Atalante är tekniskt imponerande, men med brister i manus och med detta i åtanke är det tragiskt att bildberättaren Vigo bara fick göra en futtig långfilm. Betyg: 6.
No comments:
Post a Comment