DVD: The 40 Year Old Virgin (2005)

Andy ”snedluggen” Stitzer (Steve Carell) är 40 år och inte som alla andra. Han är en nörd och inte vilken nörd som helst. Han är nörd inte bara på grund av att han är den enda personen i stan över 12 som cyklar, utan för att han använder cykelhjälm och tar med sig framhjulet in på jobbet i syfte att förhindra cykelns fysiska bortförande. Han är nörd inte bara för att han målar tennsoldater eller andra små gubbar, utan för att han även pratar med gubbarna när han målar dem. Han är nörd inte bara för att han ägnar helgen åt att göra sin favoritmacka, utan för att han lägger ner tre timmar av sin tid på att lyckas med saken.

Hemmet, där han ibland hastar runt och spelar ett otympligt instrument, antyder en tolvårings mognad vad gäller inredning och design. Vardagsrummet pryds huvudsakligen av en tv-spelsanpassad actionfåtölj med inbyggda joysticks i armstöden och i bokhyllorna ryms, förutom ett hundratal tv-spel, även en enorm samling av actionfigurer (med gubbarna kvar i förpackningarna). Han gillar att se Survivor med sina tokiga grannar och dessutom är han oskuld. Fyrtio år gammal och oskuld: vilken nörd!

Andy jobbar i en hemelektronikaffär motsvarande Siba eller Elgiganten. Han har jobbat där hela sitt liv och hamnat längst ner i rang som inventarieansvarig på lagret. Tänk er vad illa: den sortens affärer är inte precis kända för att vara hemvist för intellektuella och Andy är lägst rankad där och han har varit det i hela sitt liv. Vilken nörd!

En dag ska säljargrabbarna spela poker efter arbetstid, men en kille får förhinder. De behöver en fjärde spelare och motvilligt sneglar de bort mot tönten på lagret, han som alltid jobbat där men aldrig bevärdigats med en inbjudan eller ens en tanke om detsamma. Andy tackar dock ja och hamnar mitt i en groteskt grabbig pokerkväll. Alla ska berätta ett nytt sexminne och när det blir nykomlingens tur gör han sina manliga kompanjoner besvikna genom att inte motsvara den sociala koden. Andy hittar på, blir avslöjad och snart vet hans nyfunna bekanta om att han är oskuld.

Dagen efter blir han retad på jobbet. Till och med hans kvinnliga chef tycks veta om hans hemlighet och pikar honom på ett sätt som motsvarar sexuella trakasserier i alla andra möjliga fall, men som här ska vara en kul grej. Hans grabbiga kollegor försöker dock hjälpa honom och ger allehanda råd om hur han kan bli av med svendomen. Kan han med deras hjälp lyckas ta steget ut ur nördvärlden och bli en riktig man?

Nu inträffar filmens nyckelögonblick som det tyvärr är helt omöjligt att tro på. Andy snedlugg, supernörden personifierad, får chansen att ta hand om en kvinnlig kund och han är grå, trist, fantasilös, nördig och teknikfokuserad och ändå ger en förhållandevis snygg tjej, Trish (Catherine Keener), honom sitt nummer efter en minut. Det är dåligt manusarbete helt enkelt, men det snabba förloppet förklaras kanske av att man ville ägna mer tid åt Andys snedsteg.

En stor anledning till att jag inte gillar Judd Apatows The 40 Year Old Virgin är att jag inte orkar med grabbgängets inskränkthet. De pratar om tjejer på ett märkligt sätt och man får känslan av att de är 14-åriga killar som diskuterar saker som aldrig har ägt rum. De verkar uppenbarligen vara rädda för riktiga kvinnor och att någon av motsatta könet överhuvudtaget har övervägt en relation med dem är bortom mitt förstånd.

Liksom i många andra amerikanska mainstreamfilmer är det värsta tänkbara scenariot för de här killarna att vara bög. Homofobin är utbredd; homoskämten talrika, tråkiga. På skoj skickar de Andy till en stor, svart transvestit (haha...) och de försöker även lära ut hur man får till det med en full kvinna. Det går till och med så långt att när Andy, återigen mot alla tänkbara odds, lyckas ragga upp en uppenbart mycket berusad snygg tjej, ger några av killarna honom high five på vägen ut. Det hela är ganska osmakligt och patetiskt. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, att Roger Ebert älskar karaktärerna eller att massor av manliga oskulder på filmens imdb-forum säger sig ha hittat filmen för dem.

Humorn rör sig som väntat under bältet, men med den sämre tonårsfilmen som förebild. Det är morgonstånd, en spya i ansiktet, en mexikansk hora som har sex med en häst, viagravariationer och en nedkissad tröja. Samma målgrupp får sig också serverat en mängd nakna bröst och förmodligen gör de gemensam mental high five i biosalongen vid dessa tillfällen.

Berättelsen rör sig hela tiden i en förväntad och förutsägbar riktning. Andy och Trish börjar umgås och – tro det eller ej – ärkenörden visar sig ha ett gott hjärta och många andra fina egenskaper. Han är smart, ansvarsfull, charmig och rolig och avancerar snabbt framåt, både med Trish och med sin hemelektroniska karriär. Finns det någon anledning till att han i 20 år gått och gömt sina goda egenskaper? Nej, det är oförklarligt, men det passar så klart filmens agenda.

The 40 Year Old Virgin är hela två timmar och två minuter lång, vilket är minst en halvtimme för mycket. Tyvärr finns det ingenting som sticker ut visuellt. Apatow är en fullkomligt fantasilös regissör, en man som bara avbildar utan egna idéer. Nyckelordet är säkerhet och säkerhet i regisammanhang är förskräckligt långtråkigt.

Som helhet är dock filmen godkänd tack vare de scener som faktiskt är riktigt roliga. Det är scener som hade fungerat bättre i en annan film eller i ett sketchprogram på tv, scener där Carell känns trovärdig och hans karaktär väcker medkänsla. Det är förvisso svårt att tänka sig en man som inte vet hur en kondom fungerar i dagens sexualiserade samhälle, men som humor utgör det mötet filmens komiska höjdpunkt.

Slutet är dock en tillbakagång till något äckligt, men inte äckligt i filmens andemening. Nej, slutscenariot är en pryd paradox som borde göra anhängare till den kristna amerikanska högern stolta och det förvånar mig mycket att manusförfattarna (Apatow och Carell) valde en sådan utväg efter allt tidigare kåtsnack. Betyg: 4.