Knocked Up (På smällen) är en präktig romantisk komedi förklädd till en inte så präktig romantisk komedi. Det finns en bra början som följs av ett ganska hopplöst mellanparti och sedan blir det helt okej igen på slutet. Någonstans i röran finns alltså en bra, men präktig film som Judd Apatow byggt ut till något mycket sämre.
Filmen har en lovande upptakt där tönten Ben (Seth Rogen) går på nattklubb och lyckas ragga upp supersnygga tv-reportern Alison (Katherine Heigl). Båda har druckit och även om hon är tio gånger snyggare än honom, köper man motvilligt att det nog ändå skulle kunna vara teoretiskt möjligt. Det är ett gränsfall, men det fungerar.
Efter engångsligget fortsätter livet som vanligt för de båda inblandande. Alison jobbar vidare på E! och Ben stojar vidare tillsammans med sitt nördgäng. De ska försöka få ihop en hemsida där skådespelerskors nakenscener registreras med tidsuppgifter. Och mellan filmtittandet försöker de mest variera sitt hobbyknarkande (fiskskål, cyklop etc).
Sedan visar det sig ju så klart att Alison har blivit gravid, befruktad av ett monster till kille. Hon överväger abort, men inser snabbt att hon vill behålla barnet. Ben måste ringas upp och den gravida försöker få honom att ta ansvar, något som han inte klarar av. Han är ju kille och killar ska bara ha kul. Tjejer som tjatar är jobbiga. Varför måste man bli vuxen egentligen?
Ben har inga pengar, ingen stil och inget hyfs. Han är 23 år ung och idiot. Hans enda positiva egenskap är en viss humor, men hans oförmåga att välja när han ska vara rolig eller inte gör att han ganska snabbt framstår som ett hopplöst fall. Enbart hans entoniga röst borde vara tillräckligt för att få Alison att inse att hon borde hålla sig långt borta från hans liv.
Hennes val är filmens nyckel och jag köper inte det. Ben är en hjärndöd, nedknarkad loser och Alison verkar faktiskt ha något mellan öronen. I en någorlunda trovärdig film hade följande scenarier varit möjliga:
a.) Alison söker upp Ben och han får hjälpa henne med aborten.
b.) Alison skiter i Ben, gör abort och fortsätter göra karriär inom tv.
c.) Alison skiter i Ben, föder barnet, forsätter göra karriär inom tv och har råd med en nanny.
d.) Alison underrättar Ben om det inträffade, berättar att hon ska behålla barnet och att han kommer att få träffa sin son eller dotter när han har vuxit upp och visat att han kan ta ansvar för sitt liv.
Men icke sa Nicke. Hon väljer istället att försöka bli kär i odjuret och det blir en lång väntan (filmen är två timmar och nio minuter lång!) på att bullen ska komma ut ur ugnen...
Knocked Up innehåller, precis som i The 40 Year Old Virgin, ett sunkigt grabbgäng. Då var det hemelektronik som gällde, nu är det film som är grejen. Det här är kufiska killar som ger filmnördarna dåligt rykte. Man behöver ju inte vara osympatisk bara för att man kan mycket om film.
Skildringen av grabbgänget, Ben och hans relation till Alison är filmens centrum. En annan prominent del handlar om Alisons storasyster Debbie (Leslie Mann), hennes man Pete (Paul Rudd) och deras två gulliga ungar (regissörens egna barn). Apatow vill uppenbarligen jämföra Alison och Ben med Pete och Debbie i ett outhärdligt sidospår.
Vi får se hur schizofren papparollen kan vara när man egentligen bara vill skita i allt ansvar. Pete var en gång i tiden som Ben och därför får de bra kontakt med varandra och sticker iväg till Las Vegas för att knapra psykadeliska svampar och kolla på nakenshower. Sedan kommer han hem och gullar med ungarna. Det är ett sidospår som enbart fungerar som utfyllnad och som inte tillför grundstoryn särskilt mycket.
Jag saknar överhuvudtaget Alisons perspektiv på det hela. Om jag hade skrivit filmen hade jag gjort Pete och Debbie till marginalfigurer och istället skrivit in lite vänner till Alison. Hur hade de reagerat på Alisons val att försöka få ihop det med den hemske Ben? Hur hade Ben reagerat om han fått komma och hälsa på Alison och hennes kompisar? Nu får vi bara se hur Alison plågar sig igenom några kvällar hemma hos Ben och gänget.
Humorn är ojämn och växlar mellan roligt och inte alls roligt. Ett stående skämt handlar om ett vad om att en i gänget inte får raka av sig skägget samtidigt som de andra får förolämpa honom. Klarar han vadet får han ett års hyra betald och omvänt får han betala de andras hyra om han misslyckas. Andra skämt tar sikte på läkaryrkets mest abnorma utövare och filmen inger knappast förtroende för den amerikanska mödravården.
Regimässigt är filmen dock ett klart fall framåt. Apatow hittar stundtals ett eget uttryck och lyckas framförallt väl med att integrera många sköna låtar. Bildberättandet blir därmed inte lika platt som i hans förra film. Dessutom gör både Heigl och Rogen godkända insatser; det är ju knappast deras fel att karaktärerna fattar konstiga beslut.
En tematisk likhet med föregångaren finns dock. Liksom The 40 Year Old Virgin är Knocked Up en sällsynt mix av obscena skämt och tillrättalagd kärnfamiljspropaganda. Den kristna högern gör ånyo vågen, om än motvilligt – fula ord och engångsligg är ju fel! Budskapet är att ett barn behöver en mor och en far (oavsett hur odräglig och omogen han är). Det är en billig, lätt genomskådlig formel som Apatow använder och den fungerar. En hel generation amerikanska filmkritiker har låtit sig duperas av hans senaste film och det är inte alls illa pinkat. Betyg: 4.
No comments:
Post a Comment