The Apostle (1997)

Ibland när jag ser en relativt ny film med en äldre skådespelare i huvudrollen kan jag förlora mig bort i tankar om skådespelarens mest berömda roll. För mig kommer Robert Duvall alltid att vara Tom Hagen, gudfaderns advokat och "consiglieri" i The Godfather. När jag nu ser hur Duvall gång på gång når den religiösa extasens höjder i The Apostle tänker jag tanken att Tom Hagen sannerligen lyckats hitta en annorlunda karriär på gamla dar.

Detta är Robert Duvalls kärleksprojekt, en filmidé som han försökte sälja till olika bolag under tio års tid. Inga finansiärer ville dock ställa upp med pengar och till slut fick han själv gå in med de medel som behövdes för att få filmen gjord. Han fick därför göra som Orson Welles: skriva manus, producera, regissera och spela huvudrollen.

The Apostle är en intrikat variation på ett flykttema. Sonny (Duvall) är en berömd och omtyckt predikant som inspirerar och entusiasmerar troende människor runt om i Texas. Yrkesrollen hanteras emellertid bättre än rollen som familjefar och äkta man. HustrunJessie (Farrah Fawcett) har en älskare och en dag rinner det över för Sonny och han fläskar till sin rival med ett basebollträ. Rationell som han är flyr han sedan snabbt iväg, sänker bil och identitetshandlingar i en sjö och tar sig sedan gåendes vidare till Louisiana.

Predikanten låter sig styras av sin Gud och börjar prata med den första personen som han möter. Han får bo i ett gammalt militärtält och vinner efterhand omgivningens förtroende. I en spirituell scen döper han sig själv på nytt, den här gången till en apostel och ganska snart har han en ny kyrka under uppbyggnad. Frågan är bara hur länge han kan leva sitt nya liv innan det gamla hinner ifatt honom…

Robert Duvall är ypperlig i en tyvärr något överdriven roll. Predikanten kan allt och lite till och sedan ytterligare lite till som man inte trodde var möjligt. Yrkesvalet har gett honom talets gåva, spontaniteten, retoriken, kroppsspråket och energin. Därutöver är han ett socialt geni, en enormt skicklig bilmekaniker, stuntman, busschaufför, manipulativ kvinnotjusare och vinnande slagskämpe. Han steker hamburgare, säljer glass och vet hur man renoverar en fastighet. Det finns egentligen ingenting som han inte kan, ett faktum lika svårt att svälja som att smälta.

Filmen lockar fram en hel del skratt av fel anledning, men man kan bara inte låta bli att roas av Duvalls frenetiska tempo. Överlag är det dock en gedigen produktion med välvalda miljöer och frikyrkligt sinnad dialog. Det är halleluja, Lord och Jesus Christ i var och varannan mening och samtliga sidokaraktärer tycks kunna citera bibelcitat närhelst andan faller på.

Och allra bäst på att plocka fram guldkorn ur bibeln är så klart den lysande predikanten, mannen som spårade ur, flydde och sedan fann en ny roll som profet i exil. The Apostle är en film som jag är glad över att ha sett, men som jag inte precis känner att jag behöver se om. Betyg: 6.