Gangster är en bra amatörproduktion. Om ett gäng studenter eller gymnasieelever hade lyckats få sina alster att se så här bra ut kunde de ha prisat gudarna. Men en amatörproduktion är likväl en amatörproduktion och jämfört med proffsens skapelser är detta bara skit. Det är tyvärr den bistra sanningen för den senaste i raden av svenska kalkonfilmer.
Steve Aries Aalam har skrivit, producerat och regisserat en film som tar innehållsmässigt avstamp i Pushertrilogins pengautlåningsproblematik, men som är skriven likt ett sämre avsnitt av någon långkörarsåpa. Det handlar om obetalda skulder och vilka konsekvenser det kan få för samtliga inblandade. Intrigen har en kärna av något gott i sig, men karaktärsskildringarna är ojämna och sidohandlingarna oförklarligt idiotiska.
Manusförfattaren har sneglat åt Hollywood och lånat in scener från moderna klassiker som Heat och Goodfellas, scener som han lyckats göra avsevärt sämre än i originalen. Dessutom tycker han av någon anledning om att inflika tokrolig relationskomik som känns helt fel i sammanhanget.
Något krystat är också greppet att alla karaktärer till sist är släkt med varandra. Gangsterbossen Thomas (Mikael Persbrandt) har en syster (Zara Zetterqvist) som är polis och som tidigare var ihop med hans närmaste man Antonio (Peter Gardiner). Antonio är numera ihop med Jasmin (Jenny Lampa) som är Thomas revisor och dessutom dotter till hans kvinnliga advokat och syster till Alexander (Lukas Loughran) som blir ihop med Antonios syster Nathalie (Malou Hansson)! Man börjar nästan undra om det man ser på är en film eller ett övningsexempel för kriminella släktforskare.
En av få som inte är med i släktsagan är Kjell Bergqvist utredande polis Kent. Han sitter mest och spanar i en bil eller tittar på uppklistrade svartvita fotografier på en vägg. Lyckligtvis gör inte Bergqvist och Persbrandt om fadäserna från ultrakalkonen Tre solar och båda är – hör och häpna – helt okej i Gangster. Då är det mer synd om de skådespelare som tilldelats de värsta kalkonrollerna…
Ljudet i filmen är bra, men jag stör mig på Jean-Paul Walls hurtfriska flamencomusik, en billig efterapning av ett utmärkt Hans Zimmer-stycke från Mission: Impossible II. Även visuellt försöker Aalam ibland att få fram en slags John Woo-känsla med roterande kameror och lyxig finish på fotot. Emellanåt får han till begåvade bildlösningar, men lika ofta är det gamla beprövade klichéer som prövas för tusende gången.
Den stora frågan är varför. Varför gör man en sån här film? Varför ger man den existensberättigande genom att säga att det är ”en saga”? Är det en saga för att alla karaktärerna åker omkring i stora amerikanska femtiotalsbilar eller för att Stockholms kriminella centrum ligger vid Stureplan? Är det en saga för att man inkluderar urvattnad voodoomystik och Lara Croft-bystiga tjejer med farliga skjutvapen? Tystnaden är total. Gangster är ännu en usel svensk film som vägrar att ge några vettiga svar på de många frågor den själv ger upphov till. Betyg: 2.
No comments:
Post a Comment