Min bror (Le Passager), baserad på en roman av Arnaud Cathrine, är på alla sätt en liten film. Den slåss inte för att synas, gapar inte, skriker aldrig. Litenheten är en tillgång och lågmäldheten taktiskt riktig: vi lyssnar ju ofta bättre när någon sänker rösten i bruset. Skådespelaren Eric Caravacas regidebut är således bra, men han lyckas inte nå hela vägen fram.
Öppningen griper tag. Till de annorlunda tonerna av Grégoire Hetzel atonala musik anländer den drygt 35-årige Thomas (Caravaca) till bårhuset för att identifiera sin egen bror (Richard, död genom hängning). De bröt kontakten efter en traumatisk händelse i tonåren och nu är han borta för alltid. Tillvaron förändras raskt till att bli ett desperat försök att lära känna en person han aldrig varit riktigt nära.
Thomas försöker att hitta en väg mot försoning, en väg som bildligt talat går i den dödes fotspår. Brodern bodde under flera år kvar i brödernas uppväxtort vid havet. Nu måste Thomas återvända dit för att sälja familjens gamla hus och samtidigt passar han på att söka upp Richards före detta flickvän Jeanne (Julie Depardieu) och hennes tonårige styvson Lucas (Vincent Rottiers). Utan att säga vem han egentligen är vinner han deras förtroende och i takt med att relationerna fördjupas byggs dramatiken mer och mer upp mot en förlösande avslutning…
Min bror är en film där första halvan lovar mer än den andra halvan kan leverera. Det som till att börja med går stadigt uppåt planar efterhand ut och mot slutet går det till och med lite utför. Dramaturgin slår till sist knut på sig själv.
Thomas inre känslovärld motsvaras exakt av den sparsmakade miljön, en trött semesterort som slumrar sig genom vintern. Och Caravaca gestaltar skickligt en man som låter sorgen verka inåt och därigenom blir tillknäppt och frånvarande. Men jag hade önskat att han någon gång kunde ha visat prov på inlevelse, passion och jävlaranamma. Nu blir han alltför statisk som karaktär.
Slutfasen är en oväntad och onödig blandning av förutsägbarhet och tillrättalagd korrekthet, två drag som sällan förekommer i ickeanglosaxisk finkulturell film. Det är dock de enda (men tyvärr väldigt märkbara) tecknen på debutskavanker. I övrigt är Min bror ett stilsäkert och väl genomfört drama som nog främst kommer att uppskattas av de som redan är bekanta med den franska filmens karakteristik och uppbyggnad. Betyg: 6.
No comments:
Post a Comment