Vigilante (1983)

Vigilante är en rätt så välgjord genrefilm som följer en färdig mall till punkt och pricka. Förlagan är Michael Winners Death Wish från 1974. Båda filmerna använder hämnden som motiv samtidigt som anrättningen kryddas med en stark misstro mot myndigheterna och då särskilt mot polisens passivitet och oförmåga att göra ett bra jobb. Vissa grundförutsättningar måste också uppfyllas:

Först behövs en trovärdig hjälte, en kille som gärna får vara helylle men med en underliggande potential att kunna bli hårding. I Death Wish är denna man Charles Bronsons Paul Kersey och här heter han Eddie Marino och spelas av Robert Forster.

Sedan behövs ett fruktansvärt brott, något som är tillräckligt avskyvärt för att publiken ska kunna vinnas över på den anhöriges sida, en handling som är tillräckligt hemskt för att åskådarna ska vilja se blod.

För att göra detta möjligt måste ett elakt gäng introduceras. Det farliga gänget gör stan osäker, polisen står maktlös och attackerar oskyldiga kvinnor och barn. Eddies fru blir vittne till ett övergrepp, försöker gå emellan och blir sedan förföljd av gänget. Eddies son blir skjuten och hustrun både misshandlas svårt och blir våldtagen. Familjens idylliska liv slås i spillror.

Nu finns en bördig jordmån av hämnd och hat, men det fattas alltjämt lite innan han kan få sin revansch. Det behövs en person som kan få in Eddie på den rätta vägen. Passande nog lär han känna Nick (Fred Williamson), en cool kille som tillsammans med sina polare åker runt i en skåpbil och tar lagen i egna händer. Det är han som får in Eddie på hämndtankar och sedan kan man räkna ut resten…

Vigilante är en typisk B-film, men en ganska snygg sådan. Den är filmad i det bredaste filmformatet och ser verkligen ut som en riktig film. Om bristen på budget märks någonstans är det i specialeffekterna som är bättre än genomsnittet för genren, men där man ändå hade kunnat önska sig ett elegantare grafiskt våld.

Det stora problemet med berättelsen (och genren som helhet) är de platta karaktärerna och en förutsägbarhet i berättandet som man aldrig kan komma ifrån. Skildringen av det onda gängets medlemmar är en orgie i tidstypisk ”farlighet”. Det är jeansvästar, pannband och bandanas som knappast upplevs som skrämmande idag. Helt enligt mallen är också de två värsta busarna två etniska stereotyper: en är svart och snabbpratande, den andre är en lustsökande Kubakommunist med tjockt, oljesvart helskägg.

Regissör William Lustig började karriären som porrfilmsregissör under ett fingerat namn, fick sedan chansen att göra skräckfilmen Maniac och tre år senare kom denna. Vigilante är en genrefilm som aldrig lyfter till några oväntade höjder, men som heller aldrig sänker sig helt ner i våldsfilmsträsket. Med många välkoreograferade actioninslag och en habil biljakt finns tillräckligt med underhållning för 90 minuter. Och den i B-filmssammanhang alltid lika rekorderlige Williamson tar tillsammans med en bister Forster åskådaren genom filmen utan några större själsliga sår. Betyg: 5.