Daniel (Philippe Torreton) är förskollärare på en stor förskola belägen mitt i en gammal fransk gruvstad. Klasserna är många, eleverna och problemen likaså. Eftersom han är enda mannen på arbetsplatsen är han naturligtvis också rektor med ansvar för ekonomi, undervisning, rubbet. Men som lärare har han även flera inofficiella uppdrag. På alla nivåer har läraryrket förändrats de senaste trettio åren och läraren är numera mer socialarbetare än pedagog. Bristande föräldraskap måste kompenseras, våld, missförhållanden och incest ska rapporteras och utpekade föräldrar konfronteras. Det är ingen munter bild av skolans värld som Bertrand Tavernier målar upp i Allt börjar idag.
Det mycket stora antalet jobbiga händelser i filmen får mig att åberopa Murphys lag, lagen om alltings jävlighet. Den säger som bekant att om något kan gå fel så kommer det förr eller senare göra det. Och mycket riktigt, allt fel som kan hända händer med orkanstyrka istället för bris. Ett inbrott i skolan leder inte bara till att några få teknikprylar stjäls. Nej, de här inbrottstjuvarna har tid att vandalisera varje kvadratmillimeter av skolan. Varenda skolsal demoleras och till och med klassfotona rivs itu. Och när man tror att eländet är på väg att ta slut får Daniels pappa en stroke. Murphys lag, ni vet.
Spelplatsen är en gammal gruvstad där gruvan är nedlagd och fattigdomen utbredd. Folk har inte råd att betala sina elräkningar. Familjer svälter. Misären är ett faktum i många hem. Tavernier försöker visa upp ett helhetsgrepp över situationen. Åskådaren får följa med på politiska möten. Daniel har för lite resurser och trycker på de folkvalda som tvingas prioritera. En nyanställd socialarbetare, Samia (Nadia Kaci), ger honom sitt stöd och tillsammans kämpar de mot paragrafer och principer. Långsamt börjar saker att hända; en minimal rännil sipprar fram mitt på flodbädden.
Vi får också följa privatpersonen Daniel. Han lever ett slags intellektuellt liv ihop med konstnären Valeria (Maria Pitarresi) och hennes son. Och inte nog med alla yrkesmässiga problem, Daniel får finna sig i att styvsonen har bekymmer som han inte kan komma åt. Deras relation är frostig och rent psykologiskt ser nog styvsonen honom som en rival om moderns kärlek.
Allt börjar idag är huvudsakligen filmad i en dokumentär stil med en nervöst rörlig kamera som följer den talade dialogen. Målet är att skildra skolans värld på ett så realistiskt sätt som möjligt, något som jag inte anser lyckas. Visst, de vuxna människornas agerande och barnens snälla beteende är verklighetstroget, miljön likaså, men de dumma barnen då?
Barnen är aldrig dumma. Om de har gjort något dumt får vi höra det berättas för oss, men det faktiska beteendet skildras aldrig. Istället får vi se en massa änglar som harmoniskt rabblar ramsor och sjunger sånger i grupp. De är utopiskt snälla. Filmen visar ju upp en fattigdom och misär utan like och sedan får vi inte se de logiska konsekvenserna av detta i klassrummet. Barnen på Daniels skola hade lika gärna kunnat vara barn på en fin förskola i akademikertäta Lund, en bild som rimmar illa med filmbarnens sociala situation.
Att det blir så beror garanterat på svårigheten att regissera barn. I många handböcker för manusskrivande rekommenderas att man helt sonika undviker barn och djur eftersom dessa innebär extra svårigheter för en eventuell regissör. Tavernier har här en hel skola full med påstått problemtyngda barn och då kan jag förstå att han inte vill riskera att illusionen punkteras. Således får vi aldrig se några barn som bråkar med varandra eller med personalen och filmens trovärdigt faller.
Utopi nummer två är när rektor Daniel under svår ekonomisk press plötsligt involverar sin konstnärshustru i ett megalomaniskt flumprojekt. Gympasalen fylls med tre ton sand, skolgården täcks av färgglada plastflaskor och på den stora dagen gör brunklädda små alvbarn koreograferade rörelser till levande orkestermusik. Snacka om att ha en obotligt naiv tro på konsten som skolans frälsning!
Filmen har också en poetisk ådra där Daniels berättarröst ger oss sin vision av världen omkring honom. Det är ett grepp som gör misären uthärdlig (ja, jag har valt att inte ta med de värsta detaljerna i recensionen). Torreton gör sin idealistiske huvudperson till en eldsjälarnas Messias och det är gott så. Pitarressis konstnärskvinna är dock föga trovärdig. Oftast får vi se henne som en konstens kliché, ståendes i källarens dunkel med svetsutrustningen i högsta hugg.
Allt börjar idag är en överambitiös film som vill visa hur hela det franska samhället är på väg att kollapsa. Poliserna har gett upp, politikerna står på knäna och lärarna för en omöjlig kamp mot resursbrist och en orimligt utvidgad yrkesroll. Regissör Tavernier lyckas inte helt med sitt uppsåt. Det utopiska innehållet och Murphys lag drar ner en i övrigt skicklig, medryckande och stabilt gestaltad dramatisk film. Betyg: 5.
No comments:
Post a Comment