Väl i Danmark hamnar han i en luxuös svit på ett av Köpenhamns finare hotell. Mötet med donatorn, Jörgen (Rolf Lassgård), går som det ska, men pappersarbetet drar ut på tiden. Jacob blir då spontant bjuden till ett bröllop och långsamt börjar det gå upp för honom att något inte stämmer. Det förflutnas vingslag ekar över aftonen och efter bröllopet blir inget mer sig likt.
Efter bryllupet är ett uppfriskande nutidsdrama med svallande känslor på behörigt avstånd från pekoralet. Allt är fullständigt genuint och det finns, till skillnad från vad många svenska kritiker fabulerar fram om svenska ungdomsfilmer, en realistisk tonträff i dialogens många emotiva replikskiften.
Rolf Lassgård överträffar sig själv och gör en dynamitinsats som får Gustaf Skarsgårds guldbaggebelönade insats i Förortsungar att likna en fuktskadad kinapuff. Lassgård spelar upp ett heltäckande känsloregister och det måste vara något perfekt med Susanne Biers personregi eftersom övriga tongivande skådespelare också svarar upp. Sidse Babett Knudsen glänser, Stine Fischer Christensen gör mig lycklig och sedan finns ju Mads Mikkelsen, giganten, som vuxit något enormt på senare år men ändå alltid kommer vara min lilla Tonny.
Filmens fyra fotografer har gett filmen ett foto som är flinkt, rörligt och går i ungefär samma stil som i The Constant Gardener. Skillnaden är att här används extrema närbilder som ett stilgrepp. Munnar, hakor och framförallt ögon fokuseras. Irriterande nog går det inflation i detta under en period av filmen, men bortsett från den fadäsen har Susanne Bier god kontroll över sin film. Efter bryllupet är ett välskrivet, utmanande och synnerligen välspelat danskt drama och en film man absolut inte bör missa. Betyg: 8.
1 comment:
Bra och fälformulerat. Jag blir mycket intresserad av att se just denna film.
Post a Comment