St. Moritz. Vintersemester med familjen. Backhoppning, skytte och sedan galakväll. En främling som blivit deras vän dansar med hustrun. Ett skott. Vännen segnar till marken, men hinner viska några sista ord. Och dessa sista ord leder mor och far fram till en hemlighet som har ett så pass stort värde att parets dotter kidnappas. Om hemligheten avslöjas kommer flickan att bli dödad, så de skulle bara våga snacka med myndigheterna...
The Man Who Knew Too Much är en spännande spionhistoria signerad en regissör som ännu inte hittat det uttryck som flera år senare skulle göra honom till sitt yrkes kanske allra främsta utövare. Här finns dock några smakfulla scenfragment som sorterar under kategorin fotogodis. Och så finns Peter Lorre i en typisk skurkroll där han drar stor nytta av sitt speciella utseende.
De små nackdelar som finns är markanta nog för att man inte ska undgå att märka dem. Tempot är aningen forcerat. Det ger huvudkaraktärer som förblir statiska, eftersom 75 minuter är för kort tid för att de ska hinna utvecklas i någon som helst hållbar riktning. Dessutom saknas det filmmusik under stora delar av filmen, vilket i ljuset av Hitchcocks senare filmer utlöser ett milt bristsymtom.
1956 gjorde mästaren själv en kraftigt modifierad och amerikaniserad nyfilmatisering av filmen. Storyns grundförutsättningar behölls, men delar av handlingen genomgick stora förändringar. Helhetskonceptet innebar en större budget som i sin tur ledde till att man tog ut svängarna på ett mer underhållande sätt. 1934 års version saknar dessa svängar, men är likväl en habil spänningsfilm och ett måste för Hitchcockfansen. Betyg: 6.
No comments:
Post a Comment