DVD: 3 Women (1977)

Robert Altman har själv sagt att han drömde hela manuset till 3 Women och sedan bara behövde skriva ner det. Det skulle förvisso kunna förklara svårtillgängligheten, känslan av att dörren in i den här filmens universum är stängd och bara kan öppnas av de utvalda få.

Kvinna nummer ett är Pinky (Sissy Spacek) som börjar jobba på ett rehabiliteringshem för äldre människor. Där jobbar redan kvinna nummer två, Millie (Shelley Duvall), en tragisk figur som tycks vara mobbad var hon än befinner sig. Pinky lockas dock av Millie och något som kan liknas vid vänskap tar sin början. Dessa båda kvinnor skiljer sig markant från kvinna nummer tre, Willie (Janice Rule), en konstnär som mest bara målar och är tyst. Nej, filmen fokuserar tydligast på Pinky och Millies förhållande som efter ett tag övergår i förbryllande personlighetsförändringar. De båda kvinnorna flyter allt närmre varandra i takt med en stigande dramatisk intensitet…

För mig blir filmen också som en dröm. Det är svårt att komma ihåg helheten. Enstaka scenfragment etsar sig fast. Karaktärerna kan ställas upp på rad för minnesinspektion, men deras inre känslor låter sig inte beskrivas. Spaceks Pinky känns dock som en nära släkting till hennes Holly i Terrence Malicks Badlands. Hon har samma temperament och är lite egen på det oskuldsfulla grubblande sättet.

3 women är en konstig film, precis som en dröm kan vara. På ytan är allt väldigt snyggt och estetiskt genomtänkt. Tänk dig att du hamnar mitt i en konstinstallation. Du ser hur allt omkring dig är oerhört kompetent gjort, men du får inte riktigt den rätta kontakten. Du blir passiv och hamnar utanför. Trots din nyfikenhet blir upplevelsen måttligt roande. Du blir stående en bit ifrån, oförmögen att ta dig in i någon annans dröm, Altmans dröm, Altmans film. Betyg: 5.