Filmen ger det övergripande förloppet mening genom att visa skeendet i en liten geografisk del av Irland. Två bröder står i händelsernas centrum. Teddy (Padraic Delaney) är lokal IRA-ledare, Damien (Cillian Murphy) hans läkarutbildade bror som är på väg att lämna dem för att arbeta på ett sjukhus i en större stad. Men på vägen bort inträffar händelser som får Damien att vända om och bli en viktig del av frihetskampen…
Titeln är en traditionell irländsk folkvisa. Sjungen av en gammal gumma slår den an den ton som filmen vill ha. Det irländska lyfts fram och det är aldrig någon risk att man ska råka sympatisera med fel sida. Den engelska ockupationsmakten begår fasansfulla övergrepp mot civilbefolkningen och många scener är så starka att känsliga tittare förmodligen blundar. Visst begår frihetskämparna också övergrepp, men det är i frihetens namn och i mindre mängd. ”Britterna ska bort” är filmens tydliga tes.
Ken Loach och hans fotograf Barry Ackroyd (deras första gemensamma långfilmsprojekt var Riff-Raff , 1990) tar fasta på att filmen utspelar sig på den gröna ön. Naturens många nyanser av grönt ger en sagoliknande bakgrund till krigshändelserna och fotot känns betydligt mer påkostat än vad man är van vid när det gäller Loach.
Manusförfattaren Paul Laverty har dock sett sig tvingad att skriva in en del politiska pamfletter i berättelsen. Därigenom blir filmen tyngd av diverse trist rabblande. Men det är nog ändå ett nödvändigt grepp som ger kriget på marken en mening och karaktärerna en chans att bli ovänner. Inre splittring ger ju större komplexitet. The Wind That Shakes the Barley är våldsam, fylld av starka känslor och motvilligt underhållande. Det sistnämnda illustreras tydligast med hjälp av de många gerillataktiska minioperationerna där de svaga slår tillbaka mot de starka med hämnden lysande i ögonen. Betyg: 7.
No comments:
Post a Comment