Dogme 95 är ett rätt så lyckat manifest. En ny sorts filmer uppstod ur de speciella regler gällande inspelningsvillkor, ljud och bild som lanserades för 12 år sedan. Genom att de avviker rejält från normen, blir filmerna så gott som alltid sevärda. Kvaliteten kan dock variera något.
Italiensk for begyndere (Italienska för nybörjare) lyckas allra bäst med att övertyga åskådarskaran om att de tittar på en film om vanliga människor, alldagliga varelser som gör tradiga saker och lever enformiga liv. Det handlar om människor som ser en kommunal kvällskurs i italienska som veckans höjdpunkt.
Men det som sammanför denna brokiga skara karaktärer är inte bara det nymornade språkintresset, det geografiska (att de bor inom samma kyrkodistrikt), eller att de äter på samma restaurang. Nej, det som framförallt förenar dem är ensamheten, ibland självvald och i andra fall påtvingad. De söker efter tvåsamheten och det sökandet definierar filmen som en romantisk dramakomedi.
Mönstret uppstår ganska snabbt; tre killar och tre tjejer i ungefär rätt ålder utgör huvudkaraktärerna. Där finns prästvikarien Andreas (Anders W. Berthelsen), lugn och sansad som få, och hotellarbetaren Jörgen Mortensen (Peter Gantzler) som inte får den att stå, och restaurangarbetaren Hal-Finn (Lars Kaalund) som ryter till närhelst han vill, och klumpiga bageribiträdet Olympia (Anette Støvelbæk) som har en bitter far, och hårfrisörskan Karen (Ann Eleonora Jørgensen) som spiller vatten på kunderna, och slutligen den italienska puddingen Giulia (Sara Indrio Jensen) som klipper håret kort för att se äldre ut. Sedan är det bara att spela memory och försöka hitta tre par som passar.
Filmens främsta signum är ett naturligt, lyhört, närgånget och realistiskt skådespeleri. Det är den sortens spetskvalitet som nästan alltid förekommer i bra dansk film. Här görs bästa möjliga av ett manus som har några elementära problem. Till exempel en nyckelrelation som inte ens den mest naiva av filmfantaster kan köpa, samt några scener som mest känns som ren utfyllnad. Dessutom drabbas hela filmen av en oharmonisk kryddning. Det finns scener som är beska i överkant och scener som är alldeles söndersockrade. Lone Scherfig är högste ansvarig och ska trots bristerna ändå vara nöjd med sin charmiga bagatell. Italiensk for begyndere värmer. Betyg: 6.
No comments:
Post a Comment