Spoorlos är en film som undersöker försvinnandets psykologiska mekanismer från två perspektiv, den närmast anhöriges och förövarens. Saskia (Johanna ter Steege) försvinner från en bensinmack och tre år senare kontaktas hennes pojkvän Rex (Gene Bervoets) av kidnapparen. Till skillnad från nyfilmatiseringen är originalet mycket realistiskt och präglat av en smått morbid pedagogisk noggrannhet. Förövarens metodik presenteras in i minsta detalj och inte ett resonemang lämnas åt slumpen. Detta grepp är både filmens styrka och dess svaghet. En styrka genom att en sociopats beteende målas upp på ett för genren ovanligt nyansrikt sätt; en svaghet genom att det tar tid och när tempot sjunker slumrar filmen till. Innehållet är klart intresseväckande, perfekt för en bok eller en fördjupande tidningsartikel, men i filmform blir det långt ifrån optimalt.
Filmens räddning bär pipskägg och är universitetslärare. Han är sociopat, tvåbarnsfar och heter Raymond Lemorne. Rollens spelas av Bernard-Pierre Donnadieu och hans prestation höjer sig en bra bit över mängden. Med fullständig kontroll över sina uttrycksmedel förkroppsligar han en extremt obehaglig människas störda psyke utan att ta i för mycket. Nej, det är snarast fråga om ett nedtonat, smygande rollporträtt som vinner i längden. När ondskan blir en människa som hade kunnat vara en släkting eller en arbetskamrat, då blir det otäckt på riktigt. Betyg: 6.
No comments:
Post a Comment