Timothy Treadwell gick över gränsen varje år. Han levde 13 somrar bland grizzlybjörnarna i Alaskas vildmark. De fem sista somrarna innan han blev uppäten hade han med sig filmutrustning och filmade över 100 timmars material. Det är det bästa därifrån som utgör stommen i Werner Herzogs dokumentär Grizzly Man.
Filmen tar oss med till platsen där han dog. En passionerat utlevande rättsläkare delger oss sin bild av händelseförloppet. Även vänner och ovänner kommer till tals. Kamraterna målar upp en typisk hyllningsbild, medan naturvårdsmyndigheter och lokala experter nyanserar bilden genom att poängtera det osunda i hans verksamhet. Föräldrahemmet besöks och Treadwells mor och far säger sitt. Det är ett gediget researcharbete som Herzog utfört.
Treadwell är en mycket speciell människa, excentrisk både till beteende och utseende och det finns många roliga scener när han lever ut sin dröm i naturen. Treadwell agerar som en misslyckad actionhjälte från Starsky & Hutch med sitt blonda hår och den färgglada bandanan hårt knuten kring kalufsen. Timothy var alltid mån om att se bra ut på film. Sedan finns allvaret, humörsvängningarna och ilskan, men också den mjuka godheten och hans förmåga att komma nära djuren. Det må ha varit ett mycket osunt beteende, men hans kärlek till björnarna gav eftervärlden många unika filmsekvenser.
Soundtracket består av Richard Thompsons bluesiga gitarrspel. Det är avslappnat, melodiöst och korresponderar fint med de vackra naturbilderna. Och som ytterligare ett instrument dyker Herzogs sammetslena stämma upp med jämna mellanrum och hans berättarröst formulerar övergripande, lyriska och mer specifikt filmiska tankar om den blonde björnkramaren. Han ser talang i filmarens arbete och han ser skönhet i bildernas genomslagskraft. Herzog ser Treadwell och han låter oss göra detsamma. Betyg: 7.
No comments:
Post a Comment