Monsieur Hire (1989)

En ensam man står där vid fönstret i ett rum fyllt av mörker. Han tänder aldrig lamporna, vilket möjliggör betraktandet av den underbara Alice (Sandrine Bonnaire) som bor mittemot. Mannen är en underlig figur, alltid ensam och avskydd – ty den människa som man inte vet någonting om blir också fruktad och föraktad. Monsieur Hire är hans namn och han har just fått reda på att han är misstänkt för mord på en ung kvinna.

En väderbiten poliskommissarie (André Wilms) anländer till orten och hans relation till den huvudmisstänkte särlingen är av förklarliga skäl frostigt. Utredningen intensifieras och detsamma gäller Hires förälskelse. Men en dag upptäcker Alice honom där i fönstret och händelserna tar en ny och oväntad vändning.

Patrice Leconte använder upprepade gånger en förtjusande del av Brahms Pianokvartett nr 1 i g-moll, op.25. (Lyssna mellan 5:00 och 6:10 på den här inspelningen för att få ett intryck av magin.). Det är ett stycke som berusar och leder åskådaren in i huvudkaraktärens känslovärld på samma sätt som Näckens trolska musik leder sommarbarnet in i fördärvet. Denna stämning är filmens nav och omkring den snurrar handlingens trådar allt snabbare.

Att Monsieur Hire fick en så spekulativ och osmaklig svensk titel som Den fula gubben är bara att beklaga. Titeln sänder ut snedvridna signaler som inte hör hemma i filmens finstämda universum. Monsieur Hire är måhända ingen direkt älskvärd person, men han har en personlighet som är tragisk snarare än pervers. Hans voyeuristiska böjelser är mer en konsekvens av hans ensamhet än av hans åtrå. Att stå där i fönstret är hans ritual. Han har ändå inget bättre för sig.

Michel Blanc är Monsieur Hire ända ut i fingerspetsarna medan Bonnaire tar musten ur alla med sin avväpnande naturliga skönhet. Tillsammans får de oss att tro på det omöjliga genom ett känsligt, rent av delikat samspel. Patrice Leconte har regisserat ett vackert fotograferat och melankoliskt storverk som med perfekt precision fångar en instängd människas själsliga vemod och den lilla strimma hopp som en gudomlig Alice väcker i honom.
Betyg: 9.