Zodiac (2007)

Att mannen som regisserade seriemördarfilmen Se7en någon gång skulle återvända till massmordstemat har alltid verkat tämligen sannolikt. Men att han, David Fincher, en av förgrundsgestalterna i kategorin ”vi som började vår filmkarriär med reklamfilm och musikvideor”, en dag skulle göra en snudd på episk film som Zodiac är högst sensationellt. Den bryter mönstret från hans tidigare filmer och är mer visuellt nedtonad och mogen i sitt berättande.

Zodiac är namnet som en misstänkt seriemördare tog i samband med hans kontakter med media under några våldsamma år före och efter 1970. Han blev fruktad och en kollektiv skräck kom att prägla Kalifornien. Genom att skicka in mystiska chiffer som skulle publiceras i tidningarna fick han precis den uppmärksamhet han ville ha. I dagens samhälle är det föga troligt att ett sådant tillvägagångssätt hade fungerat.

Filmen skildrar ett samhälle i förändring genom en massmördares bestialiska brott. Polis och media får lika stort utrymme och det är framförallt i sina respektive yrkesroller som vi lär känna karaktärerna. Paul Avery (Robert Downey Jr.) är San Francisco Chronicles kriminalreporter som gärna går till kvarterskrogen efter avklarad deadline. Robert Graysmith (Jake Gyllenhaal) är tecknaren på samma tidning som drivs av sin nyfikenhet, blir mer och mer besatt av fallet när åren går och slutligen påbörjar sin egen spaning. David Toschi (Mark Ruffalo) är en ung kriminalare vid San Francisco-polisen och en av de poliser som offrade mest energi på att försöka finna mördaren.

Zodiac är en välljudande film där detaljerna räknas och kanske måste den ses två gånger för att man ens ska lyckas vända alla pusselbitar åt rätt håll. Om det överhuvudtaget går att få pusslet komplett är tveksamt och knappast filmens huvudsyfte. James Vanderbilts manus, baserat på Robert Graysmiths (tecknaren ni vet) bestseller, håller en atypisk spänning vid liv in i det sista. Bevis samlas in, värderas och omvärderas. Varje liten karaktär räknas och den kollektiva summan av deras insatser är guld värd, dock med ett hedersomnämnande till Chloë Sevigny.

Seriemördare kommer alltid att fascinera oss. Ondskan ska helst definieras, psykologiseras och sorteras för att sedan integreras i ett informationspaket några år senare. Men vad händer när detta förfarande inte låter sig göras? Det är den frågeställningen som Fincher indirekt försöker besvara i Zodiac. Betänk bara de kliniskt brutala mordscener som förekommer i filmen. Var Zodiac en, två eller rent av tre olika mördare? Det vet vi inte, men Fincher sår tvivel genom att låta olika skådespelare gestalta mördaren. Genialiskt! Betyg: 8.