DVD: Adams æbler (2005)

Tänk er en mycket ond person. Låt säga en nutida nynazist – en riktigt otäck typ med rakad skalle och Hitler på väggen – som nyss avtjänat ett fängelsestraff. Tänk er sedan en oerhört god person. Låt säga en präst, en godhetens ambassadör som förminskar och förskönar det onda och alltid vänder andra kinden till. Slutligen, tänk er att dessa motpoler strålar samman. Låt säga genom att den onde får en praktikplats i den godes kyrka. Då har ni de smarta grundförutsättningarna för den danska dramakomedin Adams æbler.

Äpplena, ja: Adams stora röda äpplen som till en början frodas i församlingens stolta och välväxta äppelträd. De tillhör honom eftersom han och handledaren Ivan, prästen, tillsammans bestämt att målet med praktiken ska vara att Adam mot slutet av de tre månaderna bakar en äppelkaka. Dessförinnan ska han bara vakta äppelträdet, något som visar sig svårare än väntat. Särskilt när Ivan den gode hävdar att det är satan som testar dem genom att utsätta det fina fruktträdet för diverse prövningar…

Adam, den onde nynazisten, provoceras naturligt nog av Ivans gränslösa godhet. Stefan Einhorn, författare till en bok om att vara snäll, menar att överdriven godhet lätt uppfattas som dumhet. Ofta får man höra att någon är ”så snäll att han blir dum”. Denna någon är Ivan och filmen handlar lite förenklat om Adams försök att först förstå och sedan rubba denna oändliga godhet. Frågan är bara vem som egentligen lyckas förändra vem…

Anders Thomas Jensens film är en vansinnig historia i standardförpackning. Så länge som allt hålls inom rimliga ramar, går det att acceptera den skruvade världen. Även en skev värld kan ha sin egen inneboende logik. Men när det redan skruvade snurras ytterligare några varv och absurditeterna staplas på hög, då förlorar filmen sin skärpa. Det märks framförallt i ofullständigt skrivna biroller. Prästgården bebos bland annat av en muslimsk Statoilhatande rånare med helskägg och en överviktig klantig kleptoman med alkoholproblem. Dessa kufar tillåts aldrig blomma ut och får nöja sig med att vara konstiga karikatyrer i den dramaturgiska periferin.

Ett annat problem är att filmen faller för överdrifternas frestelse. Ja, det omotiverade övervåldet är den moderna filmens stora förbannelse. När ska manusförfattare och regissörer börja lita på sitt komiska material utan att behöva förstärka det med sprutande blod och rinnande hjärnsubstans?

Filmens stora behållning ligger snarare på ett psykologiskt plan, i spelet mellan gott och ont. Det är där, i duellen mellan Adam och Ivan och kontrasten mellan Ulrich Thomsen och Mads Mikkelsen, som den fungerande humorn och det tänkvärda allvaret finns. Tack vara dessa toppskådespelare kämpar sig Adams aebler upp ur medelmåttighetens filmiska sankmarker. Betyg: 6.