Semesterläsning

Februari har blivit mars och den spanska solen värmer ännu gott.
Många filmer har setts, men de senaste dagarna har jag även hunnit läsa tre korta svenska romaner:

Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist (112 s)

Hemsöborna av August Strindberg (102 s)

Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg (122 s)

Lagerkvistboken var överfull med pessimism och dessutom snårig att läsa. Strindbergboken var underbart bra och till skillnad från långrandiga Röda rummet känns klassikerstatusen befogad. Söderbergboken var som förväntat pessimistisk, men samtidigt full av intressanta tankar och betraktelser.

Den inledande meningen sätter ofta an tonen för fortsättningen.

Lagerkvist börjar med: ”I en svensk småstad låg som i alla andra en järnvägsrestaurang invid stationen.”

Strindbergs öppning är välkänd: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”

Söderberg är mycket precis: ”Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde.”

Om ni ska läsa någon av dess böcker är det i första hand Hemsöborna som gäller och därefter Martin Bircks ungdom. Gäst hos verkligheten kan jag dessvärre inte rekommendera.