Mark Waters Mean Girls är något så ovanligt som en smart amerikansk tonårskomedi, en träffsäker satir över det sociala fenomenet klickbildning och dess konsekvenser. Filmens centralgestalt är den begåvade sextonåriga Cady (Lindsay Lohan), nyss hemkommen från en skyddad uppväxt i Afrika där hon fått all undervisning i hemmet. Nu ska hon utveckla sina sociala färdigheter genom att göra entré på High School (näst sista året) och det är lättare sagt än gjort.
Efter en minst sagt trevande start finner hon vänskapen hos ”de alternativa” – Janis (Lizzy Caplan) och Damian (Daniel Franzese). Dessa båda blir med nöje Cadys personliga guider till skolans ”vem gör vad med vem, hur, när och varför”. En mängd överlevnads-
fakta delges henne. Som till exempel var hon ska sitta i matsalen och att hon bör akta sig för Plastics, skolans ytliga härskargäng med Regina George (Rachel McAdams) som blond bidrottning.
När sen Cady oväntat inbjuds att sitta vid Plastics bord i matsalen tar hennes liv en helt ny vändning. Först är det tänkt som ett spionuppdrag. Hon ska rapportera allt utöver det vanliga till sina alternativa vänner, men efter ett tag börjar hjulen snurra allt snabbare och livet som Plastic tar över…
Av filmens unga stjärnor borde någon redan ha släckt Lacey Chabert (född 1982). Hon är allmänt jobbig med sin pipiga röst och ett bäst före-datum för tonårsfilmer som gått ut för länge sedan. Lindsay Lohan lyser däremot starkt och epitetet charmtroll känns befogat då hon med glädje och finess gestaltar en nutida hollywoodsk raritet: den jordnära och intelligenta tjejen.
Filmens manusförfattare Tina Fey har i flera år varit en viktig medarbetare både bakom och framför kameran i humorplantskolan SNL (Saturday Night Live). Den erfarenheten kommer väl till pass här i rollen som en halvt misslyckad mattelärare. Tillsammans med likaledes SNL-meriterade Tim Meadows - som spelar skolans udda rektor - tillförs ovärderlig komisk kompetens och timing. De blåser nytt liv i den slags vuxenroller som annars brukar ha en tendens att krackelera i tonårskomedier.
Filmen vinner väldigt mycket på sitt höga tempo; skämten levereras snabbt och träffar rätt. Naturligtvis är det inte frågan om någon helt autentisk tonårsskildring, därtill är en del karaktärer aningen för skruvade, men det finns pusselbitar som höjer trovärdigheten. En sådan detalj är beteendet att snacka skit bakom ryggen på sina ”bästisar” och tala tvärtomspråk när man avhandlar utseende och relationer. Men till syvende och sist är ändå Mean Girls, historien om de elaka flickorna, en konsekvent, kompromisslös och förbaskat rolig film. Betyg: 7.
No comments:
Post a Comment