Liksom filmen består ett trolleritrick av tre delar: 1. The pledge, något visas upp; 2. The turn, detta något utsätts för något annat – kanske förändras det eller försvinner helt; 3. The prestige; den nödvändiga avslutningen, det avgörande momentet, det som förklarar för publiken att illusionen är fullbordad, att filmen är slut.
Regissören Christopher Nolan är en trollkarl och The Prestige är hans senaste stora trick. Tillsammans med lillbrorsan Jonathan har han även skrivit manuset baserat på Christopher Priests roman:
I 1890-talets London råder en fullständig rivalitet mellan trollkarlarna Robert Angier (Hugh Jackman) och Alfred Borden (Christian Bale), dels på det yrkesmässiga planet, men också på ett djupare, mer personligt plan. En gång i tiden var de vänner, men vänskapen smulades sönder av deras ambitioner. Kampen om att utveckla det mest avancerade och perfekta trolleritricket blir svår och filmens talesätt om att ”en riktig trollkarl har blod på sina händer”, börjar efterhand kunna tolkas mer och mer bokstavligt…
The Prestige är en väldigt berättarcentrerad film. Kronologin är uppbruten; ett inledande klurigt bakvänt berättande övergår efter ett tag i en rak kronologi. Effekten blir att det är svårt att komma in i filmens stämningar. Mycket koncentration måste läggas på storyns pussel och det dröjer dessutom ända till slutscenerna innan de sista avgörande bitarna kan läggas på plats. Vissa kan säkert uppleva detta som frustrerande, medan andra ser det som en skön väntan på ett storslaget slut.
Filmen är välgjord med en autentisk känsla i miljöer och kostymer. Även stilen på fotot känns igen från tidigare Nolanfilmer som Memento och Batman Begins. Detta hänger självklart samman med att Wally Pfister fotograferat alla tre filmerna. Det rör sig om det bredaste bredbildsformatet (2,35 : 1) och någon slags sofistikerad elegans som det är svårt att sätta fingret på. Liksom ett glänsande trägolv, blir det något man bara tar för givet efter ett tag.
I en film som är så styrd av sitt berättande, kan det kännas tryggt att några välkända profiler rollbesatts. I huvudrollerna är Bale och Jackman säkra kort; de gör sällan bort sig nuförtiden. Michael Caine tar en snabb revansch för sin mindre lyckade insats som flamsig hippie i Children of Men. Här spelar han en man som sysslar med trolleriproduktion; han förser helt enkelt trollkarlar med fungerande magiska lösningar. Hollywoods darling nummer ett, Scarlett Johansson, gör även hon ett gott dagsverke som assistent med lojalitetskval. Mest spännande är dock David Bowie som den gåtfulle Tezla i en för berättelsen mycket viktig biroll.
The Prestige är en solid film, ett genuint stycke filmhantverk, som ändå lider av att vara aningen kall och exkluderande. Det dramatiska djupet imponerar inte heller; man hoppar i och finner häpet att man fortfarande bottnar. Men som underhållningsfilm betraktat är det en fascinerande och lärorik resa in i en magisk värld. För visst är det lite kittlande att se en film om trollkarlar och deras illusioner samtidigt som man själv blir lurad gång efter annan... Betyg: 7.
No comments:
Post a Comment