DVD: Black Christmas (1974)

Black Christmas från 1974 är en legendarisk tidig skräckfilm inom den moderna skräckgenren. Den handlar om ett gäng tjejer i ett studentboende som får en smygande galning på sig. Mördaren, tidigt medvetandegjord för åskådarna med hjälp av subjektiv kamera, tillhör den kategori psykopater som det aldrig går att förklara, som aldrig kommer att kunna förstås. Utöver sin blodiga repertoar har han också en förkärlek för att ringa flåsande obscena telefonsamtal till sina utvalda flickor. Kort sagt: han är en klassisk modern skräckpsykopat.

Det finns några klara förbättringar jämfört med de många efterföljarna (Friday the 13th et al). För det första slås man aldrig av tanken att det på något sätt skulle vara karaktärernas egen dumhet som ligger bakom det hemska som sker. Nej, här blir man genast övertygad om att det är mördarens diaboliska slughet som fäller avgörandet. Karaktärerna tillåts också en viss utveckling – bortsett från de stackare som tidigt förpassas till de sälla jaktmarkerna. Kontentan är trots allt att det är en för genren ovanligt välskriven film.

En av filmens stora behållningar är Reg Morris foto. Användandet av subjektiv kamera bidrar starkt till den skrämmande upplevelsen. Carl Zittrers musik är funktionellt skräckinjagande, men allra kusligast blir den audiovisuella effekten när några tonårsflickor sjunger julsånger samtidigt som mördaren jagar sitt byte. Då reser sig håren på underarmarna och man börjar så smått längta till sommaren.

Regissör Bob Clark är bombsäker i sin regi. Det är minimalistiskt och effektivt berättande i en estetiskt tilltalande utformning. Men viktigast av allt är nog ändå vetskapen om att du kommer att bli skrämd, rejält skrämd. De nödvändiga överraskningsmomenten – skräcktopparna – är här kompletterade med en långsamt krypande känsla av konstant obehag. Black Christmas var en av de första filmerna i sin genre och med facit i hand den kanske allra bästa. Betyg: 8.