Tillhör du de som rynkar på näsan när handikappidrottare kräver samma status som vanliga idrottare? Blandar du också ihop Paralympics med Special Olympics? Det första är de olympiska spelen för idrottare med fysiska handikapp, medan det andra gäller utövare med ’intellektuella funktionshinder’. Är handikapp-
idrott något som ”de” bara håller på med för att det är kul?
Om du har svarat ja på någon eller några av frågorna kan du känna dig delaktig i en större gemenskap. Det är nämligen så de flesta tycker och det beror enbart på fördomar och okunskap. För sanningen är att handikappidrottare är passionerade, tar sin idrott på blodigt allvar och tränar minst lika hårt som vanliga elitidrottare.
Henry Alex Rubins och Dana Adam Shapiros Murderball är en essentiell film som uppfyller dramadokumentärens tre viktigaste kriterier: 1. Den tillför ny kunskap till åskådaren; 2. Den skapar en helhet genom att skildra mindre delar, här i form av personöden; 3. Den vågar undersöka på djupet. Utöver dessa grundstommar är det en film som har fart, flyt och variation. Den utmärkta klippningen ger filmen puls och inskott av grafik, närbilder av extrema detaljer och en animerad sekvens integreras smidigt i berättelsen.
Filmens huvudfokus ligger på USA:s landslag i rullstolsrugby. Vi får lära känna flera av deltagarna och bakgrunden till varför de sitter i rullstol. Någon har haft en nervsjukdom, en annan en blodsjukdom, men de flesta är quadriplegics, dvs. de är helt eller delvis förlamade i armar och ben. Orsaken är att de har brutit nacken och vi får lära oss att ju längre upp den bryts desto svårare blir handikappet. Graden av handikapp bedöms på en skala från 0,5 till 3,5 och på planen får spelarnas sammanlagda handikapp inte överstiga 8.
I laget finns stjärnan Mark Zupan, en charmig kämpe med getskägg, vinnarskalle och massor av jävlar anamma. Glädjande nog är han även en ödmjuk inspiratör, en fin ambassadör och talesman för sporten. En annan profil är lille Bob Lujano, med stumpar istället för armar, som trots det klarar av ett liv på egen hand. Långt borta från laget är däremot hetsporren Joe Soares, en levande legend inom sporten. Han fick kicken från Team USA när han ansågs för gammal, surnade till och blev istället tränare för värsta rivalen Kanada!
Idrotten är filmens ramberättelse. Rivaliteten mellan USA och Kanada och då särskilt mellan Soares och Zupan påminner oss om sportens eviga retorik, om vinnare och förlorare och den hårfina skillnaden mellan vinst och förlust. Fast Murderball är egentligen ingen idrottsfilm. De stora matcherna som filmats handlar mer om att visa sportens tempo och fysiska aspekter (full kontakt och tacklingar är tillåtna!); strategi och taktiska detaljer har utelämnats. Det spelar dock mindre roll, eftersom det är människorna som är filmens emotionella epicentrum.
Murderball, som står för den ur sponsorsynpunkt mindre lyckade benämningen på rullstolsrugby, är en mycket gripande film som ger en utökad förståelse för vad det faktiskt innebär att vara handikappad. I en särskilt rörande scen får vi följa den nyligen skadade Keith (bruten nacke) som efter några månaders rehabilitering kämpar med att få upp kardborrbandet på sina skor. Det är ett av filmens många unika ögonblick som garanterat gör mer nytta för de handikappades situation än vad hundratals artiklar någonsin kommer att göra. Betyg: 9.
No comments:
Post a Comment