När SherryBaby börjar har Sherry Swanson (Maggie Gyllenhaal) just blivit frisläppt från fängelset. Hon är 23-27 år ung, före detta missbrukare och frigivningen är villkorlig. Detta innebär att hon regelbundet måste träffa en kontaktperson och lämna urinprov för att bevisa att hon är drogfri (annars åker hon in igen). Hennes stora mål är att på sikt kunna få ta hand om sin lilla dotter Alexis (ljuvligt spelad av Ryan Simpkins), som i flera års tid bott hos Sherrys bror Bobby (Brad William Henke) och hans hustru Lynette (Bridget Barkan). Sherry har alltså ett mål som hon vill uppnå, men är det verkligen det bästa för dottern?
Laurie Collyers film, som visuellt ligger nära en film som Boys Don't Cry, är en naket närgången studie av en människa på samhällets botten. Det finns en planlöshet i filmens berättande som överensstämmer med huvudkaraktärens splittrade tillstånd. Sherry Swanson kämpar dels mot begäret efter droger, dels mot samhällets negativa inställning till en kvinna som suttit i fängelse. Hon har en skev självbild, klär sig påfallande utmanande och förmår inte sätta rimliga gränser. Att utföra en sexuell handling för att få ett jobb faller sig naturligt, även om hon innerst inne inte tycker om det. Desperation kan få en trasig människa att göra vad som helst.
Men SherryBaby är också en viktig film som tar upp dilemmat när två olika rättigheter krockar med varandra. En mamma har naturligtvis rätt att träffa sin biologiska dotter samtidigt som dottern har rätt att få en trygg och kärleksfull uppväxt. Sherry gör allt för att skärpa till sig. Hon försöker leva upp till bilden av en bra mamma för att därigenom vinna sin dotters förtroende. Den nya situationen gör dessvärre dottern förvirrad samtidigt som fosterföräldrarna inte fullt ut litar på Sherry. Dessa bräckliga familjescener träffar hårt i magen med sin besvärande uppriktighet och utgör filmens dramatiska höjdpunkter.
Och just i en sådan familjescen erbjuds en möjlig förklaring till varför Sherrys liv spårat ur: hennes egen far erbjuder "tröst" på ett onaturligt vis. Det kan därför tyckas paradoxalt att hon dras till Dean (Danny Trejo), en religiös indian i sin fars ålder och med samma bakgrund som henne själv fast med 30 kg mer muskler på kroppen. Från början tog han henne som vilket annat ligg som helst, men till sist blir han en trygghet i tillvaron, en stabil kille som faktiskt ställer upp och stöttar.
Maggie Gyllenhaal gör en modig insats i en komplicerad roll. Sherry Swanson är ingen rakt igenom sympatisk karaktär. Hennes omognad och självupptagenhet, samt hennes val att dra sig till fel sorts killar, är egenskaper som irriterar. Men det finns också en annan sida, spår av en godhjärtad personlighet som stundtals kommer fram, ett hopp för framtiden om hon bara klarar av att få ordning på sig själv. Gyllenhaal hittar de små nyansernas skådespeleri och med henne lyfter filmen. Betyg: 7.
No comments:
Post a Comment