Wednesday, May 9, 2007

DVD: A Man Escaped (1956)

Att rymma, fly fångenskapen, lämna instängdheten, bli fri. Det är en inneboende, ofta insomnad, passivt slumrande instinkt som finns inom oss alla. Hos vissa är känslan omedelbar, stark, drabbande, medan andra gömmer den djupt in i sitt undermedvetna.

Robert Bressons A Man Escaped (originalets titel är Un condamné à mort s'est échappé ou Le vent souffle où il veut) utspelar sig i ett tyskt fångläger i Lyon, 1943. I händelsernas centrum finns löjtnant Fontaine (François Leterrier), fänglsad i väntan på dom och förmodad avrättning. Redan i inledningsscenen, när han försöker fly från en fångtransport, förstår vi hur starkt hans behov av frihet är. Och väl inne i fängelset börjar han genast planera sin rymning, oförmögen att hantera instängdheten och det förväntade tragiska som komma skall.

Det är en film som präglas av extrem realism. Fängeletristessens långsamma liv, de meningslösa men socialt viktiga rutinerna, kommunikationen med knackningar och hemliga lappar; allt lyfts fram. Det finns inga specialeffekter och det våld som förekommer sker ofta utanför bilden. Genom huvudkaraktärens intensiva blick, fylld av en passionerad längtan bort, leds åskådarna in i hans psyke och får på så vis en närgånget subjektiv upplevelse av händelseförloppet.

Denna känsla förstärks av Leterriers mjuka berättarröst som med ett sparsmakat och mycket exakt språk delger oss rymnings-
planerna in i minsta detalj. Inget ord sägs i onödan; det är kort och koncist. Vår hjälte är för övrigt också en mycket kreativ person med en enorm talang för att hitta finurliga tekniska lösningar på svårlösta problem. Dessutom har han modet, viljan, envisheten och – viktigast av allt – tålamodet. För att undgå upptäckt måste han ju arbeta långsamt och se till att sopa igen spåren efter sig.

Det svartvita fotot har en funktionell elegans där ljud och bild förenas i förnuftigt samförstånd. Tystnaden dominerar ljudbilden men några gånger avbryts den för ett återkommande kort utdrag ur en mässa av Mozart. Upprepningens dramaturgi förstärker effekten. Men i övrigt är det de små ljuden som får ta stor plats, ljuden av en man som försöker fly från sin fängelsecell, ljudet av en vässad sked som skrapar mot celldörren... Betyg: 9.

No comments: