DVD: Family Plot (1976)

En mästare tar avsked med en film som enligt samtidens kritiker inte riktigt levde upp till alla de högt ställda förväntningarna. Fast man bör ju komma ihåg att Alfred Hitchcock föddes 1899(!) och därmed var på god väg mot 80-strecket när Family Plot spelades in. Vidare är en Hitchcock-film som inte når ända fram fortfarande betydligt bättre än det mesta som görs nuförtiden.

Family Plot börjar i ett onödigt sävligt tempo med en lång dialogdriven scen. Den scenen mynnar ut i att Blanche (Barbara Harris), en kvinna i spåbranschen, får i uppdrag att försöka hitta en sedan många år försvunnen man åt en gammal dam. Damen vill nämligen testamentera sitt arv (därav den svenska titeln Arvet) åt honom. Således måste Blanche och hennes lite specielle pojkvän George (Bruce Dern) agera hobbydetektiver.

Via en fantasifull övergång (en kvinna går över ett övergångsställe och kameran följer efter henne istället för bilen där Blanche och George åker), hamnar man mitt i en ny handling. Det rör sig om en ganska spännande kidnappningshistoria med dyrbara diamanter som lösensumma. Kidnapparna är ett begåvat par, juveleraren Adamson (William Devane) och hans tjej Fran (Karen Black). Genom en mängd förvecklingar närmar sig de två handlingarna varandra och slutligen brakar de samman på ett mycket raffinerat och roligt vis…

Family Plot kan ses på två sätt. Antingen ser man det som en spänningsfilm med komiska inslag, eller så ser man det som en komedi med spänningsinslag. Personligen ser jag det som en spänningsfilm med komiska inslag som successivt övergår till att bli en komedi med spänningsinslag. Allvaret luckras upp mer och mer när Hitchcock låter oss förstå att det här är en rolig film. Det märks t.ex. i en munter parafras på den berömda scenen i North by Northwest där en berusad Roger Thornhill ofrivilligt kör bil nerför en slingrande bergsväg. Kanske letade sig den scenen in här tack vare att filmerna har samma manusförfattare, Ernest Lehman.

Trots en längd på drygt två timmar blir det aldrig segt. Man vill ju få reda på hur pusslet ska läggas och hur det hela ska sluta. Skådespelarna bidrar till att hålla intresset uppe och då är det särskilt herrarna Devane och Dern som tar ut svängarna. Hitchcock kritiserades för att hans regi inte var lika handfast kontrollerande som vanligt, men det blir faktiskt ett grepp som passar filmens humoristiska, lätt svävande innehåll. Som avslutande kuriosa kan nämnas att den fina filmmusiken är signerad John Williams. Family Plot var ett av fyra kompositörsuppdrag som han lyckades klämma in mellan Jaws (1975) och Star Wars (1977). Betyg: 7.