Perry King är Andrew Norris, musikläraren, den ambitiösa vikarien, som kommer till en ökänd gymnasieskola för ett jobb. Han är orädd men också hetlevrad, en man med kort stubin som handlar först och tänker sen. Hans positiva egenskap är viljan att förändra. Där andra ser problem ser han stora möjligheter. En uppsättning av Tjajkovskijs 1812 ska eleverna på sikt kunna behärska.
Redan på lektion ett möter han sin motpart, Gänget. De är skolans stora problem och snart också hans alldeles egna lilla problem. Gängledaren, den begåvade överklasskillen Stegman (Timothy Van Patten), använder merparten av sina hjärnceller till att härska och styra sina lojala undersåtar till fullständig lydnad. Våld, vapen, droger och prostitution; rektor och övrig personal ser mellan fingrarna och vågar inte göra något. Men Mr Norris vågar och konflikten är ett faktum. Hur mycket blod ska spillas innan någon part går segrande ur duellen?
Class of 1984 hade premär 1982 och det märks tydligt på karaktärernas klädsel som lyser av det tidiga 80-talets modemässiga osmaklighet. Punkstilen är det som gäller och det tar några minuter innan man vant sig vid tanken att personer som klär sig så lustigt kan fungera som skräckinjagande tonårsrebeller. Dessutom finns det en nakenscen som aldrig någonsin hade kunnat finnas med i en motsvarande film idag, men som hörde till den tidens genretypiska drag.
Det som gör att filmen (trots en mängd tveksamheter) nästan fungerar, är dess vilja att köra sitt eget race och på så vis undvika den förväntade mallen. Van Patten - vilket härligt namn på en skådis! - gör en minnesvärd insats som den störde Stegman och Perry King hanterar sin roll bättre än Mr Norris hanterar sin ilska. Den eskalerande våldsspiralen i ultravåldets skepnad bjuder på en och annan morbid överraskning som i sin tur väcker en latent perverterad djurisk instinkt hos den chockade men motvilligt roade åskådaren. Betyg: 5.
No comments:
Post a Comment