Another Country börjar med en svepande inflygning över ett drömlikt vattendrag. Samtidigt parallellklipps bilder på en taxi som kör genom Moskva. Musiken är gåtfull, bildernas skönhet stor; stämningen och närvaron i de första minuternas film väcker intresse. Vi förflyttas sedan in i ett rum där en äldre man ska bli intervjuad av en ung kvinna (hon satt i taxin). Det är tidigt 1980-tal och mannen minns sin ungdom på 1930-talet. Där och då skall han för första gången berätta om varför han gick över till den andra sidan, om varför han blev spion för Sovjetunionen. Det är en lovade upptakt.
Marek Kanievskas film är drygt 90 minuter lång. En timme efter den lyckade inledningen väntar man fortfarande på någon form av spionrelaterad berättelse, men man väntar dessvärre förgäves. När filmen slutar får man istället en mycket märklig och föga trovärdig förklaring till spionavhoppet, ett slut som bäst kan beskrivas som ett rejält antiklimax.
Den film som trots allt finns att beskåda är inte alls dålig, utan mest bara tråkig. Det handlar om livet på en engelsk prestigeskola för elitens gossar på 1930-talet. Spänningen ska förmodligen ligga i den av pennalism präglade maktkampen mellan den homosexuelle Guy (Rupert Everett) och hans överordnade mer heterobetonade skolkamrater. Det bjuds även på en hyfsat intressant inblick i alla de rutiner och traditioner som måste följas till varje pris.
För de romantiskt lagda finns en finstämd homosexuell kärlekshistoria och för de som vill se en ung Colin Firth (Love Actually) predika kommunismens förträfflighet, finns ett och annat smultron att plocka. Men för de som likt undertecknad förväntar sig någon sorts logisk beskrivning eller förklaring av hur och framförallt varför en ung man blir spion för Sovjet, återstår bara besvikelsens trötta tomhet. Betyg: 4.
No comments:
Post a Comment