Han spelar Charlie Croker, en smågangster med huvudet på skaft som nyligen frisläppt från fängelset får ett uppdrag, ett jobb, ett italienskt jobb. Jobbet innebär att han med hjälp av en genialisk plan, som bland annat involverar en planerad trafikstockning, ska försöka komma över en stor mängd guld. Det hela ska äga rum i Italiens industriella huvudstad Turin, där dock såväl polis som maffia väntas ha synpunkter på kuppmakarnas planer. Croker samlar ihop och tränar ett stort gäng kumpaner. Kommer de att lyckas med sitt mål?
Den här sortens ”stötfilmer” förlitar sig på en ganska enkel dramaturgi. Det gäller att skildra själva stöten så spännande som möjligt och för att det ska fungera så måste uppbyggnaden ha varit bra. Men minst lika viktigt som stötens före är stötens efter, dvs. hur själva flykten skildras. Det är där som de kriminella element som även begåvats med en hjärna har en fördel.
I filmen är stötens före en utdragen transportsträcka med tramsiga skämt som störande inslag i uppbyggnaden. Bland annat är Benny Hills mentalsjuke tafsare till professor i barnsligaste laget, men han är ju en del av det där interna brittiska. Och huvudkaraktären Croker kommer man mest ihåg för hans adliga artikulationer, trots vissa försök att lansera honom som kvinnokarl.
Det är därför tur att filmens sista halvtimme, själva stöten och dess ”efter”, är så bra. Speciellt trevlig är den efterföljande flykten där tre färgglada Mini Coopers saxar sig genom Turin med brittisk finess. Men för den ultimata spänningens skull hade det varit önskvärt om de italienska poliserna hade gestaltats som något mer än inkompetenta drullar som krockar stup i kvarten. Betyg: 6.
No comments:
Post a Comment