Det är fyra grabbar som en gång i tiden var unga och tog livet med en klackspark. Nu är de betydligt äldre och känner hur åldrandets betongfundament är på väg att svetsas fast på deras fötter. Något måste göras åt detta och det måste göras fort.
Två av gängmedlemmarna är familjefäder. Bobby (Martin Lawrence) är svart skribent och förtryckt av sin framgångsrika hustru, medan Doug (Tim Allen) är vit tandläkare vars största problem är att tonårssonen inte tycker att han är lika häftig som kompisarnas pappor. Coolast i gänget är istället Woody (John Travolta), eftersom han är gift med en supermodell. Fast nu har han skilt sig, något som han givetvis inte berättar för sina kompisar.
Gruppen har också en klassisk tönt som medlem. Det är datanörden Dudley (William H. Macy) som är så tafatt och blyg med kvinnor att det öppnar upp för en kärlekshistoria och en biroll för Marisa Tomei. Han är också gängets kamikazepilot, en veritabel tokstolle, som varje dag råkar gasa på för mycket och krascha med hojen. Lyckligtvis tar varken han eller motorcykeln någon större skada och de kan alltid fortsätta.
Under resan gång kommer de att stöta på problem och det största av dessa problem är ett obehagligt mc-gäng i New Mexico som leds av en totaltatuerad Ray Liotta. Det rivaliserade gänget låter sig inte imponeras av de fyras Wild Hogs-emblem på ryggarna och bakgrunden som stadsnissar lyser likt radioaktivitet genom skinnklädseln. Efter en fräck sabotagekupp tvingas de vilda svinen att ta belägring i en mindre stad och frågan är hur de ska lyckas ta sig därifrån…
Filmens proffsiga foto blir aningen komiskt emellanåt. Det handlar om att filma fyra motorcyklar på så många olika sätt som möjligt. Ibland åker de fyra i bredd, andra gånger på rad och vid sällsynta tillfällen i plusformation. Det är bilder rakt framifrån och bakifrån, snett framifrån och bakifrån, på avstånd från sidan och nära från sidan och någon gång får man en inflygningsbild med helikopter.
Den kvalitativt mycket ojämna komiken präglas i vanlig ordning av en uttalad bögskräck. Coole Woody skjutsar Dudley på sin motorcykel och Dudley håller i honom, rör vid honom, vilket får coolingen att fräsa ifrån: Gör aldrig om det där! I pojkgruppen på förskolan Vildsvinet är killbaciller det värsta tänkbara. En muskulös polisiär hårdhomokille får representera en ganska avvikande homosexualitet som säkert skrämmer skiten ur ett manligt heterosexuellt Amerika. Vilken tur att det bara är på skoj…
Resan västerut är en jakt på ungdomens förlorade paradis. Vuxna män pratar ut. Varför är vi inte unga längre? Har du vaknat upp en morgon och undrat var ditt liv har tagit vägen? Det blir många klyschiga repliker om ”gänget”, ”sammanhållningen” och utrop om hur starka de är tillsammans. En för alla, alla för en. Medelåldersmaffian slår tillbaka.
Samtliga huvudrollsinnehavare tillhör de kändare delarna av skådespelarskrået i Hollywood. Man kan fråga sig varför en annars så habil kille som William H. Macy ska solka ner sitt rykte med en sådan här skräpfilm. Att Travolta, Allen och Lawrence gör det känns mer logiskt. Däremot är det tragiskt att se hur Ray Liotta gått från det lysande genombrottet i Goodfellas 1990 till kass birollsskurk i Wild Hogs 2007. Kommer han någonsin att ta sig upp ur sitt träsk?
Wild Hogs är, som ni säkert redan har räknat ut, en film som jag inte gillar särskilt mycket. Men trots mina aversioner kan jag inte undgå att bli imponerad av den sista halvtimmens fantastiska uppvisning i mallfilmskapande. Varenda möjlig manusingrediens som behövs för att krydda filmen kastas oförskräckt ner i filmsoppan. Det ger ett kvalitativt dåligt, men härligt konsekvent och ganska underhållande slut som lockar fram en hel del skratt av fel anledning. Betyg: 3.
No comments:
Post a Comment