DVD: Ett hål i mitt hjärta (2004)

Ett hål i mitt hjärta är en arg film som vevar vilt åt alla håll och kanter. Porr är fel, dokusåpor är dåliga, media är farligt, män är djur och fixeringen vid skönhet är ohälsosam. Lukas Moodysson slår omväxlande in öppna och halvöppna dörrar och bjuder på en dubbelmoral som heter duga. Mer om det sistnämnda sist i recensionen.

Filmen handlar om fyra extremt ytliga karaktärers förehavanden i en liten lägenhet någonstans i Sverige. Pappa Rickard (Thorsten Flinck), hans kompis Geko (Goran Marjanovic) och aspirerande porraktrisen Tess (Sanna Bråding) ska spela in porrfilm och i rummet intill sitter mullvadsmannen Eric (Björn Almroth) och poserar som en godhetens apostel. En kort sammanfattning av varje karaktär blir rätt så givande:

Rickard: Medelålders lönnfet man och porrkreatör som har problem med relationen till sin son, men som verkar uppskatta att spela in porr. Han är en dålig man, ett djur.

Geko: Vältränad snubbe, rakad skalle och pung, sömnproblem under filminspelningen eftersom han drömmer sig bort, saknar tydligtvis spärrar och trivs med att förnedra sin kvinnliga motspelerska (att kräka henne i munnen är inget problem). Anser sig för övrigt ha stor kuk.

Tess: En kvällstidningskaraktär med sensationella förtecken. Hon ville bli modell när hon var fem och porrstjärna när hon var tolv. Som tonåring sålde hon och kompisen använda trosor till diverse porrgubbar (flickorna köpte trosor, lade dem i ett badkar och kissade sedan på dem för att de skulle få den rätta doften). Hon är 21 år, men ser ut, pratar och agerar som en tonåring. Hon har förminskat blygdläpparna och vill förstora brösten ("de är för små"). Att få medverka i Rickards film gör att hon äntligen kan få leva ut sin barndomsdröm. Halleluja.

Eric: Mumlande svartrockskliché med långt svart hår, svarta kläder, blek hy och mild stämma. Han har alltid persiennerna nerdragna och i mitten av rummet hänger en snara från taket. På husdjursfronten är det daggmaskar som gäller och när han vill vara djup är det tankar om livet på havets botten som vädras. Eric lyssnar gärna på experimentella oljud och han verkar inte gilla sin pappa.

Karaktärernas intetsägande grundhet förstärks av att dialogen ligger på en relativt låg nivå. Man får inte känslan av att karaktärerna verkligen säger det de säger. Nej, jag upplever snarare att det är regissörens röst som läggs i deras munnar. Särskilt problematisk är sonens karaktär som är så utstuderat låtsasdjup att man aldrig kan ta hans dravel på allvar.

Annars är det bästa exemplet på hur banalt skriven filmen är följande: Rickard presenteras som en dålig människa, en man som inte vet vad han ska göra av sin manlighet och som satsar varje gram tillgängligt testosteron på att spela in en amatörporrfilm. Självfallet vore det av intresse att få veta hur han blev denna trasiga figur. Hur blev Rickard en misslyckad man? Hur ska Lukas Moodysson lyckas förklara hans bisarra beteende? Jo, Rickard blev så klart utnyttjad av sin pappa när han var liten. Man kan bara sucka djupt åt det eländiga manushantverket.

Ett hål i mitt hjärta kan sammanfattas med ett ord: chock. Den består av ett bombardemang av effekter i ett effektsökeri som framkallar en gradvis växande irritation. Mildaste chocken är att alla varumärken är maskerade, ett grepp som stör mer än det tillför. Utöver det står nakenchock, porrchock, ljudchock, spychock, matchock, strypchock, blodchock och dockchock på dagordningen. Äckliga operationsbilder klipps in regelbundet och jag kan se Moodyssons självgoda flin som fegt kikar fram bakom varje ny chock som introduceras. Sällan har effekter varit så meningslösa.

Som en del av anpassningen till en slags samtid har filmen några inslag som hämtas från dokusåpans estetik. Karaktärerna biktar sig inför en nattkamera a la Big Brother. Exakt vad detta tillför vet jag inte, men det ger knappast karaktärerna något utökat djup.

Visuellt är Ett hål i mitt hjärta en veritabel katastrof. Fotot är fruktansvärt fult, vilket säkert är medvetet. Känslan rör sig åt dogmahållet, fast utan danskarnas estetik och rytm. Här är bildberättandet stelt, orytmiskt och med ett kameraarbete som ter sig tämligen meningslöst.

Ljudspåret är liksom bildinnehållet pålagt för att chocka. Musikavsnitten (techno) har högre volym än övriga filmen och med jämna mellanrum attackeras trumhinnorna av likaledes kraftfulla störningsljud. Nej, filmen är inte gjord för att vara en dans på rosor…

Slutligen vill jag återanknyta till dubbelmoralen i filmen. Med tanke på hur manuset skildrar porr kan man gissa sig till att regissören inte är någon varmare anhängare av porrindustrin. Med det i bakhuvudet kan man inte låta bli att notera hur Sanna Brådings nakna kropp exponeras under hela filmen. Förvisso får vi också se Flincks och Marjanovic hängpungar, men det rör sig knappast om samma sorts direkta exponering. Dubbelmoralen lyser igenom och befäster att Ett hål i mitt hjärta är skit i sin allra renaste form. Betyg: 1.