DVD: Room at the Top (1959)

Joe Lampton (Laurence Harvey) är klipsk, dryg och oerhört målmedveten. Han vet vad han vill ha och skäms inte för att berätta det för arbetskamrater och nyfunna vänner. Susan Brown (Heather Sears), dotter till stadens starke man, är föremål för hans hastigt uppflammande passion. Han vill ha henne, men vill hon ha honom och – kanske viktigast av allt – vill hennes familj att hon ska ha honom?

Room at the Top är berättelsen om den fattiga pojken från landet som trotsar sitt arv och utbildar sig inom ekonomi. När läget är rätt flyttar han till en större fabriksstad, får ett jobb och blir kär i fel flicka. Den söta rikemansdottern har redan en fästman och den snygge arbetargrabben har inte lyckats dölja sitt ursprung. Han arbetar i motvind, men han arbetar i alla fall och försöker fånga henne samtidigt som hennes fästman inte är sen att påpeka Joes brister.

Vår huvudperson börjar i en teatergrupp för att komma närmare Susan, men istället träffar han på Alice Aisgill (Simone Signoret), en något äldre kvinna. Vänskap uppstår och utvecklas snabbt till mer. Alice är olyckligt gift och Joe blir hennes tillfälliga räddning. Men nu infinner sig ett stort problem och ett avgörande beslut måste fattas. Ska han välja Susan eller Alice? Och kan han verkligen få den kvinna som han väljer?

Jack Claytons prisbelönta film brukar i regel sorteras in som ett tidigt verk inom den diskbänksrealistiska brittiska dramagenren, något som inte känns helt bekvämt. Filmen fokuserar så mycket mer på känslor och relationer även om hjältens bakgrund ger ett uttalat klassperspektiv. Berättelsen är starkt färgad av underdogmentalitet och revanschtänkande. Joe vill ge igen, men det blir inte riktigt som han har tänkt sig. Den ungdomliga tron på Kärleken stöter på patrull i verkligheten.

Neil Patersons eminenta manus, baserat på en roman av John Braine, var med 1959 års mått mätt mycket vågat. Karaktärerna uttryckte sina innersta tankar om sex, kärlek och otrohet och den slående realismen fångas av ett rakt språk och trovärdiga miljöskildringar. Vidare förvaltas det skrivna säkert av Clayton som lyckas hitta en fungerande balans mellan ett poetiskt bildspråk och autentiskt skådespeleri.

Harvey, kanske mest känd för sin roll som programmerad mördare i The Manchurian Candidate, är mycket lyckad i huvudrollen och blir i mina ögon till en närmast mytisk man, en korsning av den unge Clint Eastwood och Ewan McGregor. Han plockar fram en framfusighet och kaxighet som har bäring i den fysiska kroppen. Den medfödda manligheten med lika delar muskler och charm firar ånyo stora triumfer. Förvisso kan karaktären upplevas som svår att ta till sig, men eftersom han förändras under filmens gång är detta inget större problem.

Allra bäst i ett mycket välspelat drama är dock Simone Signoret. Men hur bra hon än är på att förmedla känslor via röstens skiftningar är det ändå i de tysta ögonblicken som magin skapas. Signorets ögon uträttar mer i Room at the Top än många duktiga skådespelare gör på en hel film. De största aktörerna definieras ofta av en inbyggd förmåga att skapa någonting av ingenting, att göra tystnaden till en bästa vän och att erövra bilden. Detta fenomen, som brukar kallas närvaro, räckte hela vägen till en mycket välförtjänt Oscarsstatyett för Signoret. Betyg: 8.