Filmfestival. Du reser bort från hemmets trygga vrå och bor hos en god vän ute i Frölunda. Varje morgon stiger du upp med ett leende och tar spårvagnen in till stan. Göteborgs Filmfestival har blivit en tradition för mig och det är något speciellt med festivalvisningar. Hur klarar man av att inte låta sig påverkas av att en films regissör sitter i publiken, eller av den ofta mycket gemytliga stämning som smittar och gör att de rungande applåderna efteråt känns som en konkret handling för världsfred? Johan Klings Darling var en stor favorit vid den senaste festivalen och därför var det med skräckblandad nyfikenhet som jag såg fram emot att få se om den på bio.
Darling består av två separata handlingar som allt mer närmar sig varandra och slutligen går ihop. Den ena berättelsen handlar om Stureplanssnäckan Eva (Michelle Meadows) som är snygg, rik, odräglig och trots många bekanta mycket ensam. Den andra handlar om elektroingenjören Bernard (Michael Segerström) som är sympatisk, pratig och nyligen friställd från sin arbetsplats. Han är 60, eller ja, 61 om man ska vara exakt, och han har nyligen genomgått en skilsmässa som gjort även honom ensam. Alla deras gemensamma bekanta har följt hustrun, medan han är arbetslös och på jakt efter ett jobb.
Genren är dramakomedi och humorn bygger mycket på exakta iakttagelser av vanliga mänskliga svenska beteenden som sedan filtreras genom huvudkaraktärernas unika personligheter. Filmen speglar ytligheten i dagens storstadsliv och anslaget är skenbart lätt. Många delintriger rör ordinära kompisrelationer bland brats och nyrika unga människor och det kan säkert störa en del åskådare. Det komiska anslaget till trots, under den glättiga ytan finns ett djup, en sorgsen ådra som berör och som får sin kulmen i en av de mest melankoliska scenerna i en svensk film någonsin.
Kling har reklamfilmsbakgrund, något som inte märks i hans regisserande. Han hittar ett distinkt eget uttryck och trots en minimal budget och uteblivet filmstöd lyckas han ge Darling ett sofistikerat skal. Istället för att skryta med sina detaljkunskaper – så som många andra reklamfilmare börjat sina karriärer – tar han det enkla till en högre nivå. Vidare är Markus Lindkvist klippning varierad och i perfekt synk med musiken som i sin tur är nyckeln till filmens fina temperament. Spanskljudande gitarrer samt Elgars finaste cellokonsert för tankarna bort från Sverige.
Recensenterna har haft svårt att bestämma sig för om Michelle Meadows är mycket bra eller dålig i rollen som Eva. Det är förståeligt att de tvekar. Hennes spel är verkligen dämpat, mimiken obefintlig och kroppsspråket nästan omärkbart, men hennes insats växer ju längre filmen fortgår. Det finns något där, något obestämbart men bra. Michael Segerström är betydligt enklare att kategorisera: en fullkomligt lysande insats. Dessutom lyckas Kling utmärkt med personregin, vilket säkrar fint spel ut i minsta biroll.
Den här recensionen börjar med ett kort utdrag ut Orups popdänga Stockholm och någonstans i den associationen börjar det personliga i relationen till den här filmen. Beskrivningarna av ensamheten fångar mig och träffar mitt hjärta på djupet. Filmens liv innefattas av storstadens frostiga kyla, den enskilda individens sökande efter en mening med livet och skiftningarna mellan melankoliskt drama och sprittande societetskomedi. Darling är något så ovanligt som en mycket bra nutida svensk film och de rungande applåderna från festivalen kan nu fortsätta att eka i minnets vindlande korridorer. Betyg: 8.
1 comment:
klockren slutrad.
Post a Comment