Parodifilmen – filmen som gör parodi på andra filmer – har en relativt kort historia. Mina egna erfarenheter av genren har oftast varit goda. Top Secret!, Hot Shots! och Hot Shots! Part Deux var åtminstone roliga, men konstigt nog sjönk de i värde för varje ny titt. Det var som om det inte gick att se om dem för många gånger, som om skämten hade ett bäst före-datum.
Epic Movie börjar med att introducera fyra föräldralösa barn som råkar vara vuxna. Via The Da Vinci Code hittar vi Lucy (Jayma Mays), i Nacho Libre-land hittas Edward (Kal Penn), Susan (Faune Chambers) får vi möta i Snakes on a Plane och slutligen Peter (Adam Campbell) som hamnat i X-Men: The Last Stand. Alla fyra får tag på en guldbiljett till ett episkt äventyr och kommer till Willy Wonkas chokladfabrik bara för att upptäcka att deras välgörare är en galning. Sedan promenerar Lucy in i ett klädskåp och äventyret kan börja…
Nåväl, det är aningen irriterande att filmskaparna valt att göra parodier på just de filmer jag inte har sett. Merparten av filmen följer The Chronicles of Narnia med infall från bland annat Pirates of the Caribbean: Dead Man's Chest, Superman Returns, Mission: Impossible III och Harry Potter and the Goblet of Fire. Hade filmen då blivit roligare om jag hade sett exakt alla de filmer som parodieras? Nej, det tror jag inte. Ett dåligt skämt är ett dåligt skämt oavsett bakgrund och referenser.
Epic Movie är allt annat än episk. Den består av en lång rad ojämna sketcher som någon klippt ihop. Regidebuterande Jason Friedberg och Aaron Seltzer (som manusförfattare ligger de bakom Scary Movie-serien och Date Movie) tillför inget nytt till en redan urvattnad genre. Ett exempel: varför är det alltid en karaktär som måste förvandlas till en woaah-chaa-jiiiande kung fu-demon och göra trippelvolter och saltomortaler med tillhörande sparkar och slag? Vi har ju sett det förut.
Denna regiduo har missbedömt sin publik ganska ordentligt. Selzer och Friedberg tycker att det är roligt med rapmusik och gör därför några parodier på MTV-liknande bling bling-program. De tror även att det roligaste som finns är att se en bäver och en faun hångla och låter oss därför ta del av en sådan scen två gånger. De skämtar upprepade gånger om kiss och kräk, samt låter en karaktär dricka det där bruna rinnande som inte är choklad. Dessutom minskar de arbetslösheten hos yrkeskategorin glamourmodeller eftersom de med jämna mellanrum inflikar nakna bröst eller kråmande lättklädda kvinnor.
Till filmens försvar ska påtalas att den är rolig vid fem eller sex tillfällen, men allt det dåliga, tråkiga och oinspirerade sänker filmen till botten. Lille Tony Cox som var så skön i Bad Santa är här en spillra av sitt forna jag och för nöja sig med att köra släde åt the White Bitch (Jennifer Coolidge). Inte ens nutidsreferenser till Paris Hilton eller en fängslad skäggig Mel Gibson fungerar särskilt bra. Epic Movie är tomhetens sändebud på jorden och det kanske är dags att skrota den här genren eller åtminstone frysa ner Friedberg och Selzer i några årtionden. Dessvärre ser jag att duon redan 2008 har två nya parodifilmer på gång. Sorgligt,
No comments:
Post a Comment