DVD: A Tale of Two Sisters (2003)

A Tale of Two Sisters är en sydkoreansk rysare som rider vidare på den nya japanska skräckfilmsvågen. Delar av innehållet påminner så mycket om den japanska undergenren, J-Horror, att många åskådare misstagit den för att vara japansk. Nu är den inte det och vad det innebär kommer jag snart att reda ut.

Kim Ji-woons film (han har även skrivit manus) är gjord antingen som ett relationsdrama med skräckinfluenser eller som en rysare med dramatisk laddning. Välj perspektiv själva. Denna blandning av genrer innebär framförallt mer karaktärsskildring än vad som är brukligt i skräckfilmer.

Relationsdramat kan brytas ner till ett klassiskt filmmotiv. Det handlar om två unga tonårsflickor vars mamma tragiskt har gått bort. Istället har pappan träffat en ny ung kvinna och hon har flyttat in till familjen. Det är flickorna mot styvmamman, en urkraft mot två, och vid sidan står en uppgiven fadersgestalt och blundar.

Miljön är perfekt anpassad för allehanda otäckheter. Familjen bor i ett stort lyxhus med till synes oändliga korridorer, gåtfulla garderober och ljud som hörs genom golvet. Om någon tassar fram på våningen ovanför hörs stegen tydligt ner till den som skräckslaget kurar ihop sig under sitt täcke.

Liksom andra filmer i genren är det ljudet som är nyckeln till alla skrämseleffekter. Det finns en bra mix mellan stämningsfull och skrämmande filmmusik, samt de typiska, plötsliga höga effektljuden som får den lättskrämda fegisen att vilja lämna sin plats i soffan. Filmens främsta behållning är 4-5 rejäla överraskningsmoment av den kaliber som ger både gåshud och bultande hjärta.

Det sydkoreanska stuket märks i bildbehandlingen där det trots stillsamheten bjuds på ett uttrycksfullt, stilistiskt foto. Det handlar om ett kontrollerat lugn före rysarstormen och kameran rör sig långsamt med hjälp av avancerade krantagningar och åkningar. Detta sätts sedan i kontrast till den snabba, orytmiska klippningen i de självande ögonblick då skräcken utlöses och rusar mot den försvarslösa åskådaren.

Filmen har dock ett märkbart problem: den bygger upp ett pussel som blir en gåta vars slutgiltiga svar inte känns helt övertygande. Det är inte bra om man i en sådan här film måste ödsla en stor mängd tankekraft på att försöka få saker att gå ihop, att knyta ihop olika trådar och fragment.

Berättandets relativa komplexitet leder stundtals till en olustig och opålitlig känsla som bryter illusionens grepp och gör upplevelsen en aning mindre sinnlig. Fast nyckelorden i föregående mening är ”en aning”. A Tale of Two Sisters är på det stora hela en ovanligt övertygande genreblandning som rekommenderas för alla våghalsiga filmälskare på jakt efter en skrämselkick för stunden. Betyg: 7.