DVD: Atlantic City (1980)

Atlantic City är en märklig film som börjar med ett frågetecken. Citroninsmörjning blandas med reinkarnationsflum, men ändå sugs man långsamt in i historien och efter ett tag har frågetecknet blivit ett utropstecken. Detta håller i sig länge, men mot slutet tappar berättelsen fart och frågetecknet träder fram igen.

Atlantic City är också en stad i snabb förändring. Den håller på att rivas och byggas upp på nytt. Lukrativa casinon växer fram, skrotiga höghus med hyreslägenheter demoleras. I ett sådant rivfärdigt hus bor filmens två huvudpersoner, Lou Pascal (Burt Lancaster) och Sally Matthews (Susan Sarandon). Han är en gammal smågangster som tror att han en gång varit något stort; hon är en diversearbetande ung kvinna som utbildar sig till croupier och drömmer om Monte Carlo.

Deras vägar möts genom hennes (före detta) man, Dave (Robert Joy). Han anländer till Atlantic City tillsammans med sin nya flickvän (tillika Sallys syster!) Chrissie (Hollis McLaren) och ett paket knark som han stulit från maffian i Philadelphia. Dave stöter ihop med Lou och ber om hans hjälp med att sälja knarket. Samtidigt dyker drogernas rättmätiga ägare upp och försätter alla inblandade i livsfara. Lou försöker ta sig ur situationen, men lyckas bara dra in Sally i det hela…

Drogintrigen är inget stort motiv i filmen. Visst, det är en handling som för historien framåt, men framförallt är det en handling som för samman Lou med Sally. Hon är 35-40 år yngre än honom och han brukar kika på henne när hon smörjer in brösten med saft från nypressade citroner. Kanske är det kärlek i luften, kanske inte. Men det finns någon slags attraktion mellan dem i alla fall och det är den attraktionen som är filmens emotionella centrum.

Tyvärr har jag svårt att acceptera Lancaster som en hjälte. Han är helt enkelt för gammal för sin roll. Enligt födelseattesten är han 67 år i filmen, men hans karaktär ser ut att vara minst 75. Särskilt irriterande är att han beskrivs som den virile åldringen som lägrar den betydligt yngre Sarandon. Varför vill hon ha honom? Filmen är så säker på sin sak att den inte bryr sig om att ens försöka ställa den frågan.

Fransmannen Louis Malle regisserar med behärskning. Det finns några utmärkta actionscener som blir lyckade eftersom det inte finns några övertoner. Realismen sätts i första rummet och det är lovvärt. Även de få scener som utspelar sig inuti ett casino ger mersmak och man önskar att där fanns fler. Regissören väljer dock att ge exteriörerna en mer framträdande roll, vilket ger en njutbar stadsskildring och en film som lever upp till sin titel. Betyg: 6.