För de allra flesta filmälskare är Luis Buñuel känd som den store surrealisten. Filmer som Borgarklassens diskreta charm, Begärets dunkla mål och Dagfjärilen anses vara stora klassiker och överhuvudtaget är hans mest kända filmer gjorda i Europa.
Men Buñuel tillbringade också en stor del av både sitt liv och sin karriär i Mexiko. Det spanska inbördeskriget tvingade honom till USA och Hollywood. 1946 gick sedan flyttlasset söderut till en blomstrande mexikansk filmindustri och 1960 kom ett av hans mest bortglömda storverk, The Young One.
Filmen är en av endast ett fåtal Buñuelfilmer på engelska och manuset är baserat på en story av Peter Matthiessen. Handlingen kretsar kring ett fåtal personer på en ö i det djupt rasistiska amerikanska södern. En svart jazzmusiker, Traver (Bernie Hamilton), anländer dit i en liten motorbåt. Han är trött, svettig, hungrig och - får vi veta genom en tillbakablick - på flykt undan rättvisan såsom misstänkt för våldtäkt på en vit kvinna. En misstanke som på den tiden var synonymt med döden om du var svart.
På ön bor den rasistiska skogvaktaren Miller (Zachary Scott) tillsammans med Evalyn (Key Meersman), en trettonårig flicka vars morfar och tillika förmyndare just har dött. När Miller tar båten in till staden för att göra affärer passar Traver på att undersöka ön, upptäcker huset och blir bekant med Evalyn. Han ger henne 20 dollar för lite mat, ett skjutvapen och andra förnödenheter. När Miller kommer tillbaka och får syn på sedeln tolkar hans egna begär situationen på fel sätt. Han ger sig ut på jakt efter den svarte inkräktaren, skjuter ett hål i hans båt och fångar in honom. Ett intrikat triangeldrama där maktförhållandena växlar kan ta sin början…
The Young One blev ingen succé när den kom ut. Varken kritik eller publik hade överseende med det moraliskt dubbelbottnade och laddade i teman som incest och rasism. Skildringen av den unga flickan var vågad och hon framställdes något ambivalent, både som offer och som en sensuell och stark flicka. Visserligen var det sexuella inte uttalat, men bara att antyda något så förbjudet retade säkert gallfeber på en hel del puritaner.
Buñuel lyckas bygga upp en tät stämning genom att begränsa händelserna till ön. Många utomhusscener spelades in på plats utanför Acapulco, medan resten av scenerna spelades in i Churubusco Studios i Mexico City. Den täta vegetationen görs ständigt närvarande genom ett flertal kameraåkningar i sidled. Vilda djur, tama djur och en biodling får plats i berättelsen och i en tidig scen ges vi dessutom en spektakulär närbild på en krabba som spetsas av en vrålhungrig Traver.
Det Buñueltypiskt drömlika finns i en scen där jazzmusikern plockar fram sitt instrument och spelar en hypnotisk melodi som genljuder genom natten. Fast filmens styrka är annars dramatiken och spelet mellan huvudpersonerna. Nyckelpersonen Miller slits mellan sina olika drifter. Han borde vara en person man hatar, men regissören lyckas få oss att överväga hans situation, att ge honom en andra moralisk chans. Exakt hur den känslosvängningen går till vet jag inte, men att The Young One är en mycket bra film är desto mer uppenbart. Betyg: 8.
No comments:
Post a Comment