Handlingen är en variation på ett klassiskt skräcktema, men istället för att stänga in några ungdomar i en avlägsen stuga vid en pittoresk sjö är de fast i ett köpcentrum. Åtta ungdomar, fyra tjejer och fyra killar, festar loss i en möbelaffär där mjuka soffor och elastiska madrasser utgör perfekta hångelhörnor för unga människor.
Faran för dem är inte någon maskförsedd mördare med psykopatiskt ondskefulla drag och inte heller någon inom gruppen som i hemlighet spelar de andra ett spratt. Nej, faran är ett bevakningssystem som nyligen installerats där tre robotar skyddar affärerna från nattliga inbrott. Systemet sägs tidigt vara helt säkert, men ett blixtnedslag senare är ungdomarna i dödlig fara…
Regissören Jim Wynorski vet om genrens förutsägbarhet (vad ska egentligen hända med en majoritet av ungdomarna?) och regisserar därför med tydliga blinkningar och referenser till andra skräckfilmer. Det makabra innehållet är tydligtvis gjort både för att skrämmas och att roa: låg budget, exploaterande inslag och en del splatter. Musiken är åttabitars Nintendoglädje som lyser upp en humor som både är frivillig (absurditeten i situationen) och ofrivillig (robotarna skjuter blåa och rosa laserskott).
Chopping Mall har också en försvarstaktisk dimension. Hur hade man själv agerat om man var instängd i ett köpcentrum tillsammans med tre hyperfarliga mördarrobotar? Varje rätt fattat strategiskt beslut är ett bra beslut och varje dåligt beslut är ett steg närmare döden. Överhuvudtaget har filmen en någorlunda övertygande psykologi.
Robotdesignen är gemytlig och plåtbestarna har exempelvis utrustats med larvfötter och blinkande lampor som uttrycker aggressivitet. Filmens charm ligger i motsatsförhållandet mellan de sexdrömmande ungdomarna och de omutliga säkerhetsrobotarna. Någonstans inuti den konflikten finns en manifesterad, skämtsam men ändå relevant, kritik mot ett framtida övervakningssamhälle. Det är inte illa pinkat för en skräckfilm från 1986. Betyg: 5.
No comments:
Post a Comment