DVD: Diner (1982)

Diner är en film som jag inbillar mig att alla fyrtioåriga Hollywoodregissörer hade velat göra om de hade varit 40 år gamla 1982. Barry Levinson var 40 år gammal 1982 och därför var det han som fick göra filmen om hur det var att vara ung 1959. Nostalgin är ständigt närvarande och det fungerar säkert jättebra om man är med på det, men om man hamnar lite utanför hela grejen med stora bilar och hamburgerhaket i berättelsens centrum kan man tyvärr inte ta sig in igen.

Filmens tagline sammanfattar riktningen: Suddenly, life was more than french fries, gravy and girls. Vi har ett gäng kompisar. Fem grabbar som alltid har hållit ihop. Fem grabbar som vuxit upp tillsammans och som nu hamnat i universitetsåldern. De står där i vägskälet mellan ungdom och vuxenliv och tvekar inför att ta steget snett framåt uppåt. De vill egentligen inte bli vuxna, men olika händelser tvingar in dem i fållan.

Alla har de någon form av problem som utvecklas till handlingstrådar i filmen. Kevin Bacons Timothy har alkoholproblem och Mickey Rourkes Boogie har klantat sig med en pengaskuld. De andras problem rör relationer. En är redan gift och har problem med sitt äktenskap. En annan ska gifta sig och är osäker på hur han ska klara av bröllopet. En tredje har gjort en tjej med barn och måste övertyga henne om att behålla det. Fem killar, fem problem, en film.

Första halvan är pratig. Killarna samlas på sitt favoritställe, Diner, och snackar brudar och bärs. Andra halvan är mer händelsestyrd. Problemen ska ju helst få sin lösning. Det är välgjort, välskrivet, välspelat och välmenat, men ändå fattas något. 1950-talet lyfter aldrig trots en massa svängig musik, coola kläder och frisyrer som är epokmässigt korrekta. Diner känns hela tiden som en lättviktig kopia av American Graffiti .

Rourkes roll är intressant. Han spelar en charmör som kan få vilken kvinna som helst på fall genom verbala smekningar. Dessutom är han snygg att titta på. Det tidiga åttiotalet var hans utseendemässiga höjdpunkt i karriären. Tyvärr blir hans karaktär till sist en otrolig kvinnojagande smurf, något som illustreras av en scen där han kommer ridande i morgonsolens motljus för att ragga upp en tjej han spanat in några scener tidigare. Då är Bacon betydligt mer trovärdig och dessutom alltid delaktig i filmens bästa scener. Kevin Bacon, legenden, mannen som aldrig åldras.

Barry Levinson är och har alltid varit ett fullblodsproffs inom sin profession. Han kan sitt hantverk och regisserar alltid med trygga marginaler. Här blir det dock lite för säkert; marginalerna är för stora och det skrivna materialet något ojämnt. Han var regissören som var 40 år 1982 och som därför fick göra Diner. Det råkar också vara den sista seriösa filmen som Steve Guttenberg gjorde innan han blev poliskolefierad. Alltid något. Betyg: 5.