I The Notebook är det kärleken som ligger i fokus. En äldre man (James Garner) läser upp en berättelse för en äldre kvinna (Gena Rowlands) och det som berättas övergår till att bli en parallellhandling. I berättelsen befinner vi oss i 1940-talets USA och ett välbekant tema spelas upp. Det handlar om den fattiga 20-åriga pojken och den rika 17-åriga flickan. Noah (Ryan Gosling) blir kär vid första ögonkastet och bara måste ha sin Allie (Rachel McAdams). Han drabbas av Kärleken och frågan är om den är möjlig, om deras relation kan accepteras, om de har någon chans att nå den utopiska livslånga kärleken…
Berättelsen bär sagans magiska drag, t.ex. när de älskande ror genom ett mycket svantätt vatten, samtidigt som den är fast förankrad i en mänsklig realism. På något sätt är det ändå logiskt att det är lite magi över det hela. För de käraste minnena, det utvalda fåtalet älsklingsögonblick som vi har, tenderar att bli förskönade och glorifierade. Den förtrollade solnedgången blir vackrare än verkligheten och det är okej. Det är så minnet fungerar. Vi sorterar, väljer och sparar och det vi sparar blir ljuset i vår tillvaro, våra käraste ägodelar – minnena.
Fast till en början känns filmen aningen banal, just på grund av den något sötade, väl fantastiska tematiken. Men ju längre filmen fortskrider, desto mer utvecklas karaktärerna, lager läggs på lager och olika bottnar träder fram. Regissör Nick Cassavettes (ja, han är son till John) lotsar oss varsamt in i filmens drömlika vatten och vi litar på honom, vi kommer aldrig att gå på grund, vi är säkra. Att han dessutom klarar av att regissera sin egen mamma (Rowlands) med ett så lyckat resultat, är klart imponerande.
Filmens starkast lysande stjärna är dock Rachel McAdams (Mean Girls), som till skillnad från sin motspelare Ryan Gosling lyckas få fram precis de motstridiga känslor som uppstår när ett svårt livsval ska göras. Hennes Allie är mer än bara utseende och hon förmedlar trovärdigt den inre storm som uppstår när föräldrarna motsätter sig hennes kärlek. Goslings bildsköna Noah förblir en bra karaktär, men ett mer varierat känsloregister hade varit nödvändigt för att ge större tyngd åt förhållandet. Men summa summarum är The Notebook en söt film som överraskar genom att ta de oväntade stegen bort från banalitet och ytlighet för att utkristallisera sig som en modern romantisk filmpärla. Betyg: 8.
No comments:
Post a Comment