För den som gillar spektakulära scener finns gott och väl en handfull klassiska sådana. I det stora formatet finns fyllefärden ner för berget, flygplansattacken och avslutningen på Mount Rushmore. I det lilla formatet finns exempelvis hissäventyret, auktionsscenen och den inledande missförståndsscenen där hela grundintrigen etableras. Det är ett sant nöje att gå tillbaka till den här definitionen av ordet spektakulär i en tidsålder när det ofta exemplifieras med kostsamma explosioner och dator-
manipulerade akrobatnummer. Men less is more, som det brukar heta.
För den som gillar välskriven dialog är hela filmen en sinnenas njutning. Ernest Lehmans manus får fram människorna i karaktärerna och finurlig romantik blandas med högspänning på ett mycket sofistikerat vis. Särskilt imponerade är dialogen som utspelar sig på tåget. Den är vacker, vågad, rolig och intelligent – verbal perfektionism helt enkelt.
Men dialogen hade inte varit så framstående om det inte hade varit för en lysande trio: huvudrollsinnehavaren Cary Grant, hans antagonist James Mason och mitt emellan dem båda står prinsessan Eva Marie Saint och ler. De är som vattenmolekylen där herrarna är väteatomerna och damen syreatomen. Tillsammans utgör de en nödvändig enhet som hindrar filmen från uttorkning. Grant är charmen, Saint är utstrålningen och Mason vältaligheten i evighet, amen.
Slutligen får man inte glömma bort att nämna Bernard Herrmanns rakbladsvassa musik som lyfter fram den visuella visionen. Regissör Alfred Hitchock är i sitt esse, inte en bildruta är fel och publiken bjuds på flertalet genialiska bildlösningar i VistaVision. North by Northwest är högklassig filmunderhållning som håller måttet än idag. Se den, se om den och se om den igen. Ni kommer garanterat inte att bli besvikna! Betyg: 10.
No comments:
Post a Comment